Mystik och missförstånd kring skeppsbyggmästaren Alfort

Frågor och mysterier, Rekommenderat, Släktnamnet Alfort
av Esben Alfort

Att Alfortsläkten kom till Sverige med den engelske skeppsbyggmästaren Alfort som invandrade i mitten av 1600-talet det vet vi ganska säkert tack vare prästen i Ekeby församling, som skrev ner hela Anna Maria Ahlforts släkthistoria i dödboken när hon dog 1865. Detta är emellertid det enda vi säkerligen vet om honom.

(…) Dotter af vice Häradshöfdingen Erik Anders Ahlfort och hans Fru Ingrid Elisabeth Busser från Lyckö; Sonsons sondotter af Skeppsbyggmästaren Ahlfort, som i midtet af 1600-talet ankom från England till Sverige (…)

Anna Maria Ahlforts död 1865. Ekeby församling.
Anna Maria Ahlforts död 1865. Ekeby församling.

Många nutida källor påstår att han hette Hindric Alfort och att han förutom sonen Erik skulle haft en dotter Ingrid. Båda dessa uppgifter tycks vara felaktiga. Missförståndet verkar härröra från Gustaf Elgenstiernas gamla bok Den introducerade svenska adelns ättartavlor från 1926-1935, som många citerar okritiskt, trotts att det ofta har påpekats att den innehåller felaktiga informationer om olika släkter.

Läs mer

Hårdaholmen

Har du varit där?, Rekommenderat
av Esben Alfort

Hårdaholmenicon-map-marker på Norrsjölandet hörde ursprungligen till Torpa församling på andra sidan sjön, men när Blåviks kyrka byggdes (tack vare Sven Johan Bergman), kom gården att ingå i den nya församlingen. Blåvik själv hade tills dess hört till Ekeby församling norr om Sommen. Hårdaholmen lydde under Liljeholmens Säteri och kom så småningom att ägas av yngste sonen till kapten Gabriel Ahlfort på Liljeholmen och hans ättlingar. Senare såldes den liksom Liljeholmen till Boxholmsbolaget. I dag är den privatägd.

Läs mer

En sjörövarhistoria om Alforts sköna dotter

Frågor och mysterier, Rekommenderat
av Esben Alfort

Journalisten Irving Lindholm skriver i Östgöta Correspondenten julen 1975 om Liljeholmen att den hette först Ringshult och ägaren till säteriet var sjörövare på sjön Sommen. Det framgår inte vilken ägare det skulle ha varit, men det tycks i alla fall inte finnas någon sanning i det. Kanske har journalisten blandat ihop verklighetens kaptener från Liljeholmen med intryck från den romantiska följetongen som 1873-1874 gick i Blekingsposten under titeln Östersjöns Konung. Den handlade om den fiktive godsägaren Alforts sköna dotter på en sätesgård 3 mil utanför Kalmar, och om en sjörövare på Östersjön som blev kär i henne.

Läs mer

1867-1869: Tre svåra år

Kultur, samhälle och affärsliv
av Esben Alfort

Så här beskrevs de tre svåra åren 1867-1869 100 år senare:

De tre sista åren af 1860-talet var svåra år för vårt land och folk. Året 1867 ingick i våra bygder med stark kyla. I mitten av januari kom ett par dagars blidväder, men så satte kylan in igen, en lång tid med mer än 20 minusgrader och yrväder med störningar i trafik och arbeten. Vättern hade gått upp under blidvädret och en båt var på väg söderut mot Jönköping. Men kylan kom hastigt och överraskande och gjorde att sjön lade sig igen. Båten frös fast i isen och måste sågas in i hamn.

Februari månad var blid. I mitten av månaden var all snön borta. Men med mars månad kom kylan på nytt, och den höll i sig fram emot den 25 med upp emot 17 graders kyla. Början av april var vårlig, men i mitten av månaden var det kallt och snöigt igen. Först den 20 april kom våren på allvar med 14 graders värme. Första maj var våt och kall med stark blåst och snöyra och Vättern låg fortfarande isbetäckt. Den 7 maj kom ljumma sydliga vindar, men endast för en dag, temperaturen gick åter ner till 1-2 plusgrader ända fram till den 27 maj. Den 21 var det full snöstorm.

När juni månad gick in syntes endast knoppar på lövträden, och gräsmattorna var mer bruna och grå än gröna. Lantbrukarna började nu hysa allvarliga farhågor och klagade på vädret. Så kom en period med värme och regn, men den riktiga värmen dröjde ännu medan regnet fortsatte. Vid mid­sommar­tid var det vackert, men redan i början av juli kom regn och rusk igen. Inte skurvis utan ihållande regn i timtal. Hela hösten betecknades som mycket regnig, och året 1867 gick sedan allmänt under benämningen ”det våta året”. 

Det var dessa förhållanden som många utvandrare flydde ifrån, bl.a. Frans Ahlfort och hans familj.