Välkomna till forskningshörnan!

Det finns oerhört många spännande historier om Alfortsläkten att dyka ner i, om lycka och smärta, succé och motgång. Dessutom finns det en rad intressanta frågor och mysterier där det bara går att ana sanningen bakom tidens skynke.

Vi har tur som bor i Norden, där det finns omfattande arkiv med dokument enda från medeltiden. För den som har tillräckligt med tålamod finns det hur mycket källor som helst. Det är som ett stort pussel. I en bok står det vem som bodde på en bestämd gård, i en annan vem som föddes i församlingen vid en bestämd tidpunkt, i en tredje ser man vem som flyttat från eller till församlingen, i en fjärde vem som gift sig, i en femte vem som dött, i en sjätte vad de ägde när de dog, och så vidare… Om man tappar tråden för att en källa saknas eller prästen har skrivit fel, så kan det krävas mycket jobb för att hitta personen igen.

Ibland finns det tillräckligt med material för att man kan bilda sig en tillfredsställande uppfattning om hur det gick till. Det är t.ex. fallet med Maria Catarina Ahlfort som blev kär i gårdskarlen och gjordes arvlös för att hon vägrade gifta sig med bokhållaren som föräldrarna utsett. Genom att leta i massor med gamla dokument – kyrkböcker, domböcker, bouppteckningar, testamenten, lantmätningsdokument m.m. – har jag lyckats få fram den rörande historien i sin helhet.

I andra fall ger sökandet bara en antydan om sanningen. Detta gäller många av frågorna som rör släktens ursprung: Varifrån kom Alfortsläkten ursprungligen? Var de verkligen franska hugenotter? Hur hamnade de i Sverige? Vem var skeppsbyggmästaren Alfort som först bosatte sig i Sverige, och hade kungen bjudit in honom eller kom han på eget initiativ? Vilket varv sökte han sig till? Många frågor är fortfarande besvarade, fast sökandet efter spår fortsätter…

---

Källor

De flesta dokument som visas här på sajten kommer från ArkivDigital – ett företag som skannat in kyrkböcker och andra dokument i färg och modern kvalité. Alla forskningsdata som uppges längst ner i levnadsbeskrivningarna är dokumentnummer som kan användas om man har tillgång till ArkivDigitals samling. Ibland har jag använt mig av Riksarkivets dokumentsamling, som oftast har digitaliserats för länge sedan i svart-vitt, vilket inte alls ger samma upplevelse. Båda samlingarna har dock dokument som de andra inte har.

Det finns även en rad böcker som rör släkten. Mycket finns numera tillgängligt på nätet. Jag vill bara nämna ett par källor här som har varit av särskilt intresse för studiet av de äldre generationerna:

• 

• 

• 

• 

---

Om forskningsdata

Forskningsdataavsnitten hänvisar till ArkivDigitals dokumentsamling. Det rör sig främst om följande dokumenttyper:

• f. = födelse- och dopböcker / b. = birth and baptism
• g. = lysnings- och vigselböcker / m. = marriage
• d. = död- och begravningsböcker / d. = death and burial
• bou. = bouppteckningar / est.inv. = estate inventory
• husf. = husförhörslängder och församlingsböcker / hous.ex. = household examination or parish register
• fl. = flyttningslängder / transf. = transfer
• mant. = mantalslängder / cens. = census or taxation register
• dopv. = dopböcker (dopvittnen) / bap. = baptism wittnesses
• domb. = domböcker / crt.rec. = court records
• sock. = sockenstämmoprotokoll och annat som rör socknen / par. = parish minutes etc.
• milit. = militaria (flottan och armén) / milit. = militaria (navy and army)
• test. = testamenten / test. = testaments
• arv. = arvingar och släktingar som nämns i en bouppteckning / inh. = inheritance etc.

I husförhörslängder och församlingsböcker kan man läsa vem som bodde var, och dessa forskningsdata visar sålunda i vilka perioder personens vistelseort är känd.

---

Om namnformer

Det var inte förrän i början på 1900-talet som det blev vanligt att skriva namn (och andra ord) på samma sätt varje gång, så nästan alla namn uppträder i många olika former i olika källor, ibland till och med i en och samma text. Det är till och med så att folk själva skrev sina egna namn olika i olika dokument. Man måste därför välja hur man vill att ett namn ska stavas. Traditionellt har man inom släktforskningen ofta valt att ”normalisera” namnen så att varje namn alltid stavas på samma sätt oavsett vilken person som avses, åtminstone om personen är från före år 1900. Det finns vissa fördelar med detta – det är ett enkelt sätt att välja, och det gör att det blir lätt att söka fram personer. Dock går man också miste om en del information på det sättet – vissa namn stavas likadant trots att de aldrig uppträder med samma stavning i dokumenten och kanske aldrig skulle ha stavats på samma sätt i samtiden. Numera när de teknologiska framstegen gjort att det har blivit ganska lätt att söka fram namn utan att veta exakt hur de stavas, har jag valt att i stället ta utgångspunkt i de samtida stavningarna för att få med känslan av den tiden som de levde i.

Om en persons egen namnteckning är belagd, föredrar jag sålunda i utgångspunkten att använda den stavningen (eller en av de stavningarna som personen själv använder!). I vissa fall är det dock frågan om så tydliga felstavningar att jag i stället har föredragit en annan form. Om ingen namnteckning finns, väljer jag oftast de mest frekventa formerna, eller ibland dopformen om ingen annan känns självklar. I slutändan är det alltid ett val, men jag tycker att det bidrar till upplevelsen och föreståelsen av människorna och deras samtid om man väljer en form som användes i samtiden och i den delen av landet där personen levde, i lokalt språkbruk. Ibland avslöjar stavsättet hur namnet uttalades i vardagen av folk omkring personen.

Exempel är Cathrina/Catharina, Hedevig/Hedvig, Margreta/Margareta, Lovisa/Louise, Gölin/Elin; Hindrich/Henrik, Friedrich/Fredrik, Giörgen/Jörgen, Joran/Jordan.

icon-check  15-03-2021