Manifest

Många har hört av sig genom åren med trevliga kommentarer i gästboken och berömt sättet detta släktarkiv har gjorts på. Denna hemsida skiljer sig nämligen från de flesta andra släktforskningssidor, och det är helt medvetet. Enda sedan dess början i januari 2014 har sidan skapats enligt en rad grundläggande principer.

Historieberättande

Jag tog från början det beslutet att skapa min hemsida från botten utifrån en helt vanlig blogg i stället för att använda någon av de befintliga släktforskningsschablonerna, därför att de genom sina schabloner uppmanar till ett fokus på namn och årtal och väldigt litet annat, och jag ville berätta historier ur personernas liv i stället för att enbart fokusera på när de fötts och dött. För att inte hamna i samma fälla som så många andra valda jag därför att tvinga mig själv att skriva dessa berättelser genom att använda bloggformatet. Årtal och annat har jag förstås fortfarande med i en överskådlig översikt, men allt har jag fått bygga själv.

Som svensk har man förmånen att ha tillgång till världens bästa källmaterial. Det är helt otroligt så mycket information som registrerats och sparats om våra förfäder. I Sverige har man alltid varit mån om att registrera och kontrollera sina invånare från både kyrklig och statlig sida, och det gynnar oss idag. Jag har försökt skriva en liten historia om varje enskild individ så gott det går utifrån källmaterialet. Ibland finns väldigt litet, men det går alltid att skriva någonting, och detta gör att personen blir levande på ett helt annat sätt än om man bara skriver namnet och årtalen.

Som en läsare skrivit i gästboken:

”Blev så himla glad när jag öppnade Alforts Släktarkiv och såg att du har lagt in så mycket om släktgrenen. Så roligt att läsa när det blir en berättelse.”

Relevans

De flesta släktframställningar som görs, har av naturliga skäl forskaren själv som utgångspunkt och ger en översikt över vederbörandes förfäder. En sådan framställning är ju i sin helhet främst intressant för släktforskaren själv och den allra närmsta släkten, därför att inga andra har exakt samma förfäder. Målgruppen för en sådan hemsida blir därför väldigt liten, även om delar av den kan vara intressant för andra.

Alternativet är att ta utgångspunkt i en stamfader och en stammoder och sedan beskriva alla deras ättlingar, eller enbart dem som har ett särskilt släktnamn. Detta gör att väldigt många kan dra nytta av hemsidan, men endast én gren bakåt i tiden är då beskriven.

Jag har valt att kombinera dessa två framgångssätt. I grunden använder jag metoden som tar utgångspunkt i en stamfader och en stammoder och beskriver alla deras ättlingar (oavsett släktnamn), för att göra samlingen relevant för många och knyta ihop släktingar från olika grenar genom den gemensamma förhistorien. Detta har visat sig väldigt lyckat. Vid sidan om denna grundstomme har jag sedan lagt till en rad försläkter för att också täcka vissa andra grenar bakåt i tiden, och då främst försläkter till dem som gift sig med en Alfort. Med denna kombination hoppades jag skapa värdefull läsning för riktigt många, och med tanke på hur många som kontaktat mig eller kommit till mina föreläsningar så har jag också lyckats med det.

”Vilken otrolig sida som ger så mycket till oss läsare och släktingar.”

”Vill tacka hjärtligt för allt som skrivits. Jag är imponerad hur släktforskning fått med så mycket av det som är värdefullt för framtiden. Stort Tack.”

Jämlikhet

Mycket traditionell släktforskning har tendens att fokusera på männen. Inte för at släktforskare är mansfokuserade, utan därför att 1) de historiska källorna berättar i snitt mer om männen, och 2) släktnamn ärvs oftast genom mannen, och om man behöver begränsa sig, känns det viktigast att i första hand fokusera på dem som råkar vara bärare av det gemensamma släktnamnet. Det går inte att komma undan att det ofta är lättare att skriva en fyllig berättelse om mannen, särskilt om han hade ett spännande job, varemot hustruns arbete i hushållet är mindre beskrivet, åtminstone på individnivå.

En annan snedvridning är att kungar och riddare får stor uppmärksamhet, medan de som inte gjorde något större väsende av sig ofta glöms bort. Fattiga och ensliga förfäder kan enligt min åsikt vara minst lika rörande att läsa om som kungar och riddare, därför att det blir mer personligt och lättare att föreställa sig deras tankar och känslor.

Jag tycker hursomhelst att alla förtjänar samma försök att beskriva deras liv och leverne, så trots bristfälligt källmaterial gör jag åtminstone försöket att beskriva allas livsförlopp på bästa möjliga sätt, oavsett kön, stånd eller annat.

”Du har verkligen lyckats göra din sida intressant. Till och med mina stackars arma fattiglappar har blivit intressanta att läsa om.”

Trovärdighet

Det finns väldigt mycket dålig släktforskning på nätet – översikter där en förfader är pappa till sin egen morfar, eller där släktskapen är helt omöjlig att bevisa och väldigt otrovärdig. Det är därför viktigt för mig att det är tydligt att allt som finns på denna sida bygger på egen forskning i källorna. Dessutom finns det en liten symbol på varje inlägg som berättar hur pålitliga källorna är på ett ungefär. Det är förstås omöjligt att generalisera detta, därför att det i princip borde skrivas på varje uppgift och inte hela inlägget, men ändå vill jag uppmärksamma att vissa personers källor är mer osäkra än andras.

En annan princip för släktarkivet är att det i grunden ska vara självdokumenterande – bilder på de viktigaste primärkällorna har satts in, och länkar till digitala kopior av originaldokumenten finns på varje inlägg. Detta för att säkra att alla som vill har möjlighet att kolla upp och bekräfta (eller ifrågasätta) informationerna. På så sätt bidrar sidan också till att göra det enklare att avvisa och korrigera opålitliga påståenden annorstädes på nätet.

”Detta är vad man som släktforskare längtar efter att få hitta.”

Ärlighet och respekt

Släktforskning kan vara mycket känslosamt, inte minst för dem som är nära släkt och har ett emotionellt förhållande till den beskrivna personen. Ibland måste man vara försiktig. Respekt har alltid högsta prioritet, både mot den beskrivna personen och vederbörandes släktingar, fast detta är inte alltid samma sak. Det finns ju fall då en viss person eller till och med en hel gren av någon anledning inte omtalats av släkten, och kanske just därför varit helt okänd för de följande generationerna. Ibland kan det röra sig om opopulära giftermål eller oäkta barn, men det kan också uppstå tabu kring självmord eller psykisk ohälsa. Jag tycker att det minsta man kan göra för en person som lidit är att hedra dem genom att beskriva deras leverne på samma sätt som alla andra och vara ärlig kring det som är svårt och smärtsamt i livet. Detta är för mig respekt. Därför finns även dessa historier att läsa här på sidan.

”At the end of my stay, my mother gave me a big hug and thanked me for loving her so well.  She is now at peace with her past. Thank you for your part in making that possible.”

Namnformer

Förr i tiden skrevs inte namn på ett visst sätt, utan man stavade namnen som man tyckte, och även personen själv kunde ha olika stavning vid olika tillfällen. Det var först en bit in på 1900-talet som man började få standardiserad stavning. Detta gör det förstås svårare att leta rätt på personen i ett register, och därför har man tidigare oftast normaliserat namnen till en viss stavning, så att alla med samma namn stavas likadant i registren, och ofta även i släktframställningar. Det är väldigt praktiskt i ett traditionellt register, men nu för tiden är det ganska enkelt att söka elektroniskt efter personer även om de stavas olika, så normalisering är inte lika viktigt längre.

Dessutom går man miste om en del information när man normaliserar, för det är inte alltid bara stavningen som är olika, utan det kan även röra sig om uttalsskillnader beroende på geografiskt ursprung eller social klass, eller kortformer, och både sakligt och känslomässigt ger det en extra dimension att veta exakt vad personen faktiskt kallades i samtiden bland sina närmsta, och hur detta förändrades genom livet.

Därför har jag en princip att alltid försöka använda original stavning. Detta är dock lättare sagt än gjort när samma namn finns i flera varianter i samtiden. Helst väljer jag en stavning som personen själv använt i en namnteckning, och i andra hand den vanligaste formen i samtiden. Ofta är det nödvändigt att ta med två eller tre former, särskilt när det rör sig om kortformer. Dessutom har jag i sektionen Forskningsdata skrivit in alla namnformerna med årtal, så man kan följa variationen.

”Thank you again for providing the most incredible resource – absolutely the most insightful and informative research on my family that I’ve ever seen. ”

Läs vidare om sidan här.

icon-check 21-01-2025