Journalisten Irving Lindholm skriver i Östgöta Correspondenten julen 1975 om Liljeholmen att den hette först Ringshult och ägaren till säteriet var sjörövare på sjön Sommen. Det framgår inte vilken ägare det skulle ha varit, men det tycks i alla fall inte finnas någon sanning i det. Kanske har journalisten blandat ihop verklighetens kaptener från Liljeholmen med intryck från den romantiska följetongen som 1873-1874 gick i Blekingsposten under titeln Östersjöns Konung. Den handlade om den fiktive godsägaren Alforts sköna dotter på en sätesgård 3 mil utanför Kalmar, och om en sjörövare på Östersjön som blev kär i henne.

Historien är mycket realistiskt utförd och full av detaljerade beskrivningar och historiska fakta, men detta verkar helt enkelt vara ett stilistiskt trick; det tycks inte vara verkliga personer och platser som omtalas.

I ett kungligt räkenskap från slutet av 1600-talet kan man läsa att flera av Kapten Patkulls sätesgårdar i Kalmar Län överläts till Gabriel som betalning för mist ränta. Förmodligen var det frågan om Patrich Patkul som företrädde den livländska adelns motstånd mot Karl XI:s adelsreduktion. Han dömdes sedan till döden för sin roll där. Gabriel Gyllenståhl tycks sålunda ha erhållit fastigheter i Kalmar Län, som skulle ha kunnat ärvas av familjen Alfort, fast detta verkar inte ha skett.

Historien får anses vara ren fantasi, förmodligen inspirerad av verkliga namn och händelser som t.ex. kapten Gabriel Ahlforts verkliga seglats med en pirathövding som han berättar om i sin dagbok, Liljeholmens säteri – och kanske makarna Erik Oscar Alfort och Agnes Johanna Georgina Lindqvist som gifte sig ett halvår innan följetongen började tryckas? (Paret i historien heter Erik och Georgina). Erik Oscar Alfort var emellertid järnhandlare i Örebro.

Författaren var från Karlskrona, och han kan även mycket väl ha hittat verklighetens Erik Alforts namn i  flottans arkiv och ha inspirerats av det.

icon-check   20-12-2021