Att Alfortsläkten kom till Sverige med den engelske skeppsbyggmästaren Alfort som invandrade i mitten av 1600-talet det vet vi ganska säkert tack vare prästen i Ekeby församling, som skrev ner hela Anna Maria Ahlforts släkthistoria i dödboken när hon dog 1865. Detta är emellertid det enda vi säkerligen vet om honom.

(…) Dotter af vice Häradshöfdingen Erik Anders Ahlfort och hans Fru Ingrid Elisabeth Busser från Lyckö; Sonsons sondotter af Skeppsbyggmästaren Ahlfort, som i midtet af 1600-talet ankom från England till Sverige (…)

Många nutida källor påstår att han hette Hindric Alfort och att han förutom sonen Erik skulle haft en dotter Ingrid. Båda dessa uppgifter tycks vara felaktiga. Missförståndet verkar härröra från Gustaf Elgenstiernas gamla bok Den introducerade svenska adelns ättartavlor från 1926-1935, som många citerar okritiskt, trotts att det ofta har påpekats att den innehåller felaktiga informationer om olika släkter.

Vi vet inte var i England skeppsbyggmästaren kom ifrån, men inom familjen sägs det att släkten har sitt ursprung bland franska hugenotter som flydde från förföljelserna i Frankrike, så kanske får man leta bland de olika hugenott-samhällena runt Englands kuster. Av de ungefär 50.000 hugenotter som flydde till England, bosatte de flesta sig i London, men även Norwich, Southampton, Canterbury, Colchester, Thorney i Cambridge­shire, Bristol, Plymouth, Stonehouse i Plymouth och Thorpe-le-Soken i Essex tog emot många flyktingar.

Dessvärre vet vi inte heller var i Sverige skeppsbyggmästaren bosatte sig efter invandringen från England. Det verkar vara vanligt att utgå ifrån en antagan om att han bott i Torpa, där hans son Erik skulle komma att gifta sig och bo. Detta är dock knappast troligt. Erik tillbringade det mesta av sitt liv på havet som kapten med bas i Karlskrona, och det verkar enbart vara hans giftermål med Maria Sophia Gyllenståhl som fick honom att flytta till Torpa, där han ärvde säteriet Liljeholmen genom sin fru.

Det var en tämligen öde trakt med långt till havet, där många officerare byggde sina trygga herrgårdar därför att de visste att just dit kom fienden aldrig och brände och härjade, just för att det låg så väldigt långt ifrån kusten och städerna. Det är dock knappast sannolikt att en skeppsbyggmästare skulle bott där. Trakten är visserligen känd för båttypen Sommaskep som byggdes ända till mitten av 1900-talet, en tradition som nyligen återupplivats, men som skeppsbyggmästare har Eriks far förmodligen varit involverad i byggandet av stora krigs- eller handelsfartyg snarare än roddbåtar. Eriks pappa bodde sålunda med all sannolikhet i en av de stora varvsstäderna längs dåvarande svenska kusten. Tyvärr har jag inte lyckats återfinna honom i någon av dessa.

Sökandet blir förstås inte enklare av att vi inte ens vet vad han hette. Som sagt påstås han ibland ha hetat Hindrich. Det finns två män i Torpa vid rätt tid som hette Hindrich och som hade en son vid namn Erik: Hindrich i Höglycke (gift med Ingrid Nilsdotter) och Hindrich i Åstugan. Ingen av dem tycks emellertid kunna vara Eriks pappa. Visserligen bor det en Erik både i Höglycke och i Åstugan, men båda nämns sida om sida med den riktiga Erik Alfort, och ingen av de tre kan sålunda vara samma man. 1703 skänker både Eric i Höglycke och Corporalen i Höglycke, som för övrigt hette Eric Bengtsson, sålunda pengar åt Torpa kyrka, och på den föregående sidan i kyrkans räkenskap uppges Wälborne Herr Capitain Alfordt ha donerat pengar till omgjutningen av kyrkklockan. Detta är förstås Kaptajn Erik Alfort, som vid denna tid bodde på Liljeholmen. Eric i Åstugan dör för övrigt 1676 och kan därför inte heller vara Erik Alfort.

Slutsatsen av detta är att det mest sannolika är att Eriks pappa (vars namn är helt okänt), aldrig bodde i Torpa, och att Elgenstierna helt enkelt utgick ifrån att Erik hade fötts i Torpa, en förmodan som kanske härrör från notisen i Ekeby församlings dödbok 1865 där det uppges att skeppsbyggmästaren invandrade till Sverige från England i mitten av 1600-talet.

Om man ska gissa på vad skeppsbyggmästaren skulle kunna hetat, så är kanske Charles en bra gissning. Yngste sonsonen hette Carl Henric, och även hans storebror Gabriel uppträder en enstaka gång (som dock med stor sannolikhet helt enkelt kan vara ett misstag) med namnet Carl Gabriel, och om han verkligen hette så, får detta ses som en stark indikation för att farfadern kan ha hetat Carl (Charles) Alfort, precis som Gabriels äldste son kallades Erik Anders efter sin farfar Erik Alfort. Namnet Gabriel kom däremot tveklöst från dennes morfar, Gabriel Gyllenståhl.

Runt tiden för invandringen bjöd svenska kungen in engelska skeppsbyggmästare till Sverige för att bygga upp svenska flottan. Flera av de största svenska skeppsbyggmästarna som Turner och Sheldon anlände vid denna tid. Tyvärr finns det ingen dokumentation om någon skeppsbyggmästare Alfort, så kanske han inte var en av dem som hämtades till Sverige, men det är ändå mycket tänkbart att han kom till Sverige för att söka sin lycka i ett land där han hade hört att engelska skeppsbyggmästare efterfrågades. Det är även möjligt att han varit tvungen att fly från England som följd av inbördeskriget 1642-1651. Som skeppsbyggmästare har han haft kungen som arbetsgivare och överste chef, och det vore sålunda naturligt om han hade varit Charles I trogen. Rojalisterna förlorade emellertid kriget, och kungen avrättades, och i det läget skulle det mycket väl kunnat vara nödvändigt för en skeppsbyggmästare från kungens flotta att lämna landet.

Det verkar mest sannolikt att han sökt sig till en större varvsstad för att hitta ett jobb. Västervik, Kalmar, Göteborg och Stockholm är bra förslag på sådana städer. Varberg är kanske en annan, och man får inte heller glömma varven i Österbotten, som då var en integrerad del av Sverige. De var viktiga för den svenska skeppsproduktionen, och det är förstås också möjligt att han kan ha jobbat där, t.ex. i Jakobstad, Karleby, Kronoby eller Pedersöre.

Allra mest sannolikt är det dock att han bosatte sig i Stockholm. Varvet på Skeppsholmen lades ner 1680, och personalen flyttades till de tre nya varven i Riga, Kalmar och Karlskrona, så han kan mycket väl ha arbetat i Stockholm för att senare skickas till Karlskrona, där ju hans son skulle komma att hamna i flottan. Vi vet dessutom att sonen Erik bodde i Stockholm när han inte var på admiralitetet i Karlskrona eller ute på haven, och vad vore mer naturligt än att han bott kvar i sin barndomsstad.

Göteborg var en livlig handels- och varvsstad. Den var Sveriges enda öppning mot väster och beboddes av så många tyskar, holländare och engelsmän att den räknades som fyrspråkig. Efter den Westfaliska freden 1648, som blev slutet på det 30-åriga europäiska religionskriget, beslöt kungen att uppföra fästningen Nya Älvsborg på Kyrkogårds­holmen i Göteborg. Där fanns det dock ingen möjlighet att ankra eller bygga skepp, så de var tvungna att utse en annan plats för flottan. Lösningen blev att man köpte holländaren Albrecht van Veldens gamla varv vid Stigberget, där förhållandena var ideella. Göteborg skulle sålunda också ha varit en upplagd möjlighet, fast där tycks inte finnas några spår av släkten. Stockholm tycks sålunda vara mera sannolikt, för där skulle det vara mycket lättare för sådana spår att försvinna på grund av stadens storlek.

Det hämtades inga nya engelska skeppsbyggmästare till Sverige efter 1659, så förmodligen har han anlänt innan dess. Det är sålunda mest sannolikt att Erik föddes i Sverige, förmodligen med en mamma som skeppsbyggmästaren träffade i Sverige. I en varvsstad som Stockholm eller Göteborg skulle han ha vuxit upp omgiven av fartyg, och detta kanske är en av förklaringarna på att han 1685 valde att bli volontär i flottan i Karlskrona.

Läs vidare

icon-check  02-12-2023