1724 anhåller bokhållaren Georg Ramberg om Maria Catharina Ahlforts hand, och hennes föräldrar säger ja, förutsatt att han säger upp sitt jobb hos Faktor Mårten Reef i Norrköping, möjligen på gevärsfaktoriet. Maja själv säger sig emellertid eij wara inclinerad till något giftermåhl, så bokhållaren får vänta. Hennes mamma är mycket entusiastisk över honom och uppmanar honom genom åtskilliga brev att bevara hoppet och säga upp jobbet, vilket han slutligen gör. Hon gör även allt för att avvisa en kapten som har kommit på besök och blivit kär i Maja, för att bokhållaren ska kunna gifta sig med henne. Pappa Erik tycker att kaptenen är den rätta, men på den punkten – som på så många andra – är de oense. Hon har redan fått mer än rikligt av sin egen kapten…

Maria är emellertid fortfarande inte alls intresserad, och året efter anklagas hon i rätten av sin egen pappa för lönskaläge med drängen Jonas Andersson på Liljeholmen. De erkänner; de är mycket kära i varandra, och de vill gifta sig.

Herr Capitain Erich Ahlfort som instämdt sin dotter Maria Catharina Ahlfort, och drängen Jonas Andersson för begångit lönskaläger med hwarandra, hwarpå swarandena sig infunno, och inlefwererade en kristelig förklaring, hwarutinnan de tillstå sitt brått, och önska att få hwarandra till ächta, anhållandes om Rättens bistånd derutinnan, emedan Hr Capitain Ahlfort till deras påstående skall finnas widrig. Men som Tingz Rätten deröfwer eij kan sig uthlåta, innan Hr Capitain gifwit sin utlåtelse; altså Differeras till nästa Ting med denna Saksens afgiörande, Emedlertijd blifwer Hr Capitain som warit kärande, och sig efter den uttagna stämningen intet infunnit för Rätten, eller wist något Laga förfall till sitt uteblifwande, sakfäld till 3 Rdr Smt i föllie af 1695 Åhrs Rättegångz Process.

Föräldrarna vill förstås inte höra talan om ett äktenskap med en dräng, men mamman är nu tvungen att inse att bröllopet med bokhållaren knappast kommer att bli av, så hon skickar hans gåvor retur.

Jag måste med största bekymber och förtret skicka de saker tilbaka, som jag aldrig har tänkt att giöra, men jag beder att hr. Bookhållaren är så goder och intet misstänker mig, för ty jag har aldrig annat tänkt, än att gud skulle wilja hafwa Eder tilsammans. Hr. Bokhållaren om det intet woro för beswärligit så res hit neder till Somwijk, att wij finge talas wid och giöra slut om hwad I skall hafwa för det I gifwit henne, derföre sågo jag gerna att I kommo hit neder sielf, hr. Bookhållare war så god och kom hit neder till Somwijk, för jag kan intet förtro henne(?) mitt förtret och bekymber, det må I intet twifla, att jag skall med största tacksamhet betalat, och skall det söka att betala Eder för Eder godhet mot mig, fast jag intet rår för den elaka olyckan

Bokhållaren blir arg; han anser sig vara trolovad med Maria, och han har ju dessutom mist sitt jobb, så han drar hennes föräldrar i rätten för brutet äktenskapslöfte på sommartinget 1726. Erik nekar att det skulle ha funnits en trolovning – han har aldrig själv givit sitt jaord till Ramberg. Det är enbart hans hustru som har försökt övertala honom att inte ge upp hoppet. På det följande hösttinget blir det till en början ganska kaotiskt – båda parterna verkar ha uttagit stämning av den andre. Erik nekar dock även att han skulle uttagit stämning, och den undrande juryn försöker då ta reda på vem som i så fall kan ha gjort det i hans namn. Efter en stund erkänner hans dotter att det är hon själv som fått en bonde från Braskebo att lämna in stämningen hos länsman i pappans namn. Hela denna förvirring blir pinsam för Erik, som aldrig någonsin förlåter sin dotter för denna förödmjukelse.

Inropades Hr Capitain Eric Ahlfort som låtit instämma Bookhållaren Georg Ramberg, att swara för et Bref som han skrifwit till Torpa Prästegård angående Trolofning med Hr Capitains dotter Maria Ahlfort, och äfwen(?) Bookhållaren Ramberg, som vice versa uttagit citation på Hr Capitain Ahlfort, för det Hr Capitain söker bestrida det han ei skall wara Trolofwad med hans dotter. 2^do för det skadestånd honom der wid är tilfogat och 3^tio för Rättegång expenser. Hr Capitains fullmächtige Mönsterskrifwaren Littorin nekade aldeles till, att dess Principal låtit uttaga stämning på Georg Ramberg, hwilket ock Hr Capitain sielf uti sin insände skrift aldeles nekar, och förbehåller sig reconvention på den ehwem det och wara må som stämningen uti dess namn, begiärt så wäl som den honom utgifwit; men swarandes fulmächtig Stads Fischalen Magnus Norstrand sade att han håller sig wid den undfångne stämningen, och fördenskull påstår det Käranden sin tahlan angifwer och med bewis bestyrker. Länsman Brostrand framkallades att giöra beskied huru han kommit att utgifwa stämningen, hwar på Länsman sade, att Capitains Bonde Jöns Jonsson uti Braskebo har kommit till honom och begiärt stämning uppå Ramberg, sägande sig wara af sin huusbonde utskickad; här wid inföll Capitain Ahlforts dotter Maria Ahlfort och sade att hon låtit begiära stämning uppå Ramberg uti sitt namn igenom bem^te Bonde, hwilken skolat fådt af Länsman det swaret, att stämningen ei skulle uti hennes namn, utan de skulle skie uti Hr Capitains namn, hwar till Länsman aldeles nekar, på ständigt påstående, att han utgifwit stämningen såsom den begiärdes. Stads Fischalen Norstrand yrkade uppå det Capitain måtte blifwa Kärande följe af sin uttagna citation, så wäl som i anledning af Ting Rättens d. 21 Junii 1726 gifwne Resolution, då Hr Capitain skolat inlagdt en Protest emot giftermåhlet med drängen, anhållandes på den händelsen citation skulle wara wilse tagen, honom måtte blifwa förbehållit laga reconvention för giorda omkostningar, af den som warit wållande till sådan wilredo.

Resolutio

Såsom Capitain Edel och Manhaftig Hr Eric Ahlfort så wäl igenom sin till Ting Rätten insinuerade skrift, som ock dess fullmächtiges Mönsterskrifwaren Bengt Littorins muntl. förklaring enständigt nekar sig aldrig hafwa begiärt eller uttagit någon stämning på Bookhållaren Georg Ramberg, Capitains dotter Maria Ahlfort tilstår sig hafwa igenom Bonden Jöns Jönsson i Braskebo begiärt stämning på Ramberg hoos Länsman Brostrand, då en irring och willerwalla kunnat skiedt, hwilket nu intet kan bewisas, på hwilken sida den beror, så har likwäl Hr Capitain Ahlfort, jämte sit nekande om stämningens uttagande, så wida contesterat litera(?), att han förklarat det han aldrig gifwit sitt samtycke och jaord till någon Trolofning, i anseende hwar till Ting Rätten kunde hafwa nog skiähl denna saken att afgiöra, men som Ramberg enständigt påstår Trolofning wara skiedd, och det samma medelst fru Maria Gyllenståhls, fru Hedvig Gyllenståhls, Sergeanten Wälb^ne Gustaf Macclers och Fendriken Wälb^ne Hr Carl Gustaf Gripenskiölds witnesmåhl söker bewisa, hwilka witne han till detta Tinget låtit instämma, och de äfwen der om sina skriftel. attester insändt, men emedan Häradsrätten utom deras beedigande ei med nog trygghet kan fastställa sin dom, och bem^te witnen utan laga förfälls företeende absenterat sig ifrån Tinget, och således intet Hörsammat Ting Rättens stämning, Ty kan Härads Rätten innan dessa ofwannämde witnen sina utgifna Attester beediga ei afsluta denna saken med någon definitive dom, utan måste der med giöras anstånd till nästkommande Winter Ting, då Georg Ramberg utan någon widare stämning wid 10 Rdr Smt wite, skall sig wid Häradsrätten infinna, att i följe af Ting Rättens d. 21 Junii 1726 gifne Resol. stånda Joen Andersson till swar för lysningens forwägrande. Börandes dessa ofwannämde witnen fru Maria Sophia Gyllenståhl, Fru Hedvig Gyllenståhl, Fendricken Hr Carl Gustaf Gripenskiöld och Sergeanten Hr Gustaf Maccleer, hwardera plikta en Rdr Smt för det de ei Hörsammat Häradsrättens stämning, och der medelst förorsakat upskof uti saken.

Maria är bara glad att hon slipper gifta sig med Ramberg; hon fortsätter träffas med Jonas Andersson, och i maj 1727 får de en oäkta dotter tillsammans. Rättegången avslutas inte förrän det året, därför att Marias mamma och flera av hennes släktingar uteblev från tingsrätten på hösttinget, så saken får senareläggas. Ramberg vill ha ersättning för alla gåvor han givit henne och för mist jobb.

Tingsrätten beslutar slutligen att flickan får gifta sig med vem hon vill, och att mammans brev inte kan anses vara ett giltigt äktenskapslöfte, men föräldrarna döms ändå att betala bokhållaren ersättning. De är arga och skamsna, och deras förhållande till dottern har skadats för alltid, trotts att det egentligen är mamman som har varit lite väl entusiastisk och glömt tala med sin dotter om äktenskapsplanerna.

Bokhållaren hr. Georg Råmberg har till detta Tinget låtit instämma Capitain Edel och Manhaftig hr. Erick Ahlfort och dess fru wälborna Maria Sophia Gyllenståhl, tillika med dess dåtter Maria Ahlfort, angående ett Ächtenskapz löfte, emellan Bookhållaren och Maria Ahlfort, men som Swaranderen hr. Capitain och dess fru eij warit tilstädes wid detta Tinget, eij eller wist något laga förfall, mycket mindre förordnadt någon fulmächtig, och Kiäranden Georg Ramberg upwiste Capitaine egen attest af d. 2. martii, att han stämningen bekomit hwilket är 14 dagar för Tingz Termin, altså företog sig Tingz Rätten ifölje af 1695 åhrs Rättegång Process, samma sak Conturnaciter att afgiöra, och uplåtes så Bookhållarens inlagde skrift af innehåld:

Att aldenstund han så wäl munt. som skriftel. begiärdt hr. Capitain Ahlfortz dåtter Maria Ahlfort till ächta, hwar å han d. 30 martii 1724 ärhållit hr. Capitains skriftel. swar, der han dess begiäran communicerat med sin dåtter, som swarat sig ännu eij wara inclinerad till något giftermåhl, hwad framdeles står till råda, gifwer tiden;

widare företedde han fru Capitainskans Maria Gyllenståhls bref af d. 12 Junii 1724 af innehåld:

Jag kan icke utan jag måste låta hr. Bookhållaren weta, om wårt tilstånd och att wij alla äro wid god hälsa, Eljest beder jag att I låter weta huru Reefven och I ären skilda åht. Maria låter hälsa Eder, hon står wid det som är, så framt I få någon god lägenhet.

2^do Ett fru Maria Sophia Gyllenståhls Bref af d. 8 aug. 1724 derutinnan hon låter weta det en Capitain warit hoos dem i 8 dagar, som ställer sig så in med Ahlfort, och will äntel. hafwa Maja, men jag försäkrar Eder att jag har så mycket till att giöra att jag skall kunna aftagat, Ahlfort will äntel. att det skall skie, men jag säger aldeles neij;

3^tio Ett fru Maria Gyllenståhls Bref d. 27 Aprill 1725 så lydande:

Herren han utlät sig och sade: att om i skaffa Eder fri ifrån Reefwen, och få ett richtigt afskied ifrån honom, och att I kan få någon wacker Condition eller lägenhet, så kan det sig låta giöra, derföre beder jag att I ären så god och lagen att I aldeles bliver skild ifrån Reefwen.

4^to Ett fru Capitainskans Bref af d. 17: Junii 1725, hwarutinnan hon begiärer om möijeligit woro att Bookhållaren Råmberg är så god och tager sig den mödan att resa hit, efter jag har så mycket angelägit att tala med Eder, och hwad som wij sku giöra med Maja, som så illa har burit sig åht:

Jag försäkrar Eder att jag skall genom guds nåd wara richtig mot Eder att I skall få Eder richtiga betalning för Eder. Hr. Bokhållare kom hit, att jag får tala med Eder och giöra slut med Eder, hwad det kostar I har gifwit åht.

5^to Ett fru Gyllenståhls bref d. 26 Junii 1725 af innehåld:

Jag måste med största bekymber och förtret skicka de saker tilbaka, som jag aldrig har tänkt att giöra, men jag beder att hr. Bookhållaren är så goder och intet misstänker mig, för ty jag har aldrig annat tänkt, än att gud skulle wilja hafwa Eder tilsammans. Hr. Bokhållaren om det intet woro för beswärligit så res hit neder till Somwijk, att wij finge talas wid och giöra slut om hwad I skall hafwa för det I gifwit henne, derföre sågo jag gerna att I kommo hit neder sielf, hr. Bookhållare war så god och kom hit neder till Somwijk, för jag kan intet förtro henne(?) mitt förtret och bekymber, det må I intet twifla, att jag skall med största tacksamhet betalat, och skall det söka att betala Eder för Eder godhet mot mig, fast jag intet rår för den elaka olyckan,

fördenskull och som han i anledning af förbemt^e Bref, warit öfwerens med(?) Hr Capitaine dåtter och med henne sielf, som på Ächtenskapz löfte tagit mot 2^ne stycken släta gullringar, med mehra som dess moder och hon sielf intet lärer kunna neka, och han eljest medelst en förteckning upgaf till 120 R^r Kop^mt, och dess dåtter Maria Ahlfort sedermehra låtit sig besofwa af drängen Joen Andersson har han warit förorsakad att förbiuda lysningen emellan drängen och henne, till dess att han finge ärsättning icke allenast för det han gifwit Maria Ahlfort, utan ock förmedelst det han efter fru Capitainskans Maria Gyllenståhls giorda försäkringar om Ächtenskap och inrådande att taga afskied ifrån Factoren Mårten Reef och så medelst qvittera en god lägenhet, ifrån hwilken tid han måst tilsatt hwad han kunnat uti dess tienst förwärfwa, upförandes att sådant skadestånd, jämte förorskade expenser till 352 R^r 8/ S^mt. Hr. Capitain Ahlfortz dåtter Maria Erichsdotter Ahlfort närwarande sade sig intet hafwa någon kundskap om de nu för Tingz Rätten uplästa sin moders Bref, dem hennes moder utaf sig sielf skriwit, men hon bådit(?) henne aldrig det ringaste som deruti står, nekandes för det öfriga, det hon aldrig warit med Ramberg förlofwat, tilstod wäl att hon tagit ringarna af honom, men eij annorlunda än om hon eij wille tala derom till hennes föräldrar, wille hon lemna honom dem tilbaka; och som här wid intet widare war att påminna stadnade Härads Rätten uti följande slut:

Resolutio

Bookhållaren Georg Råmberg hafwer låtit instämma Capitain Edel och Manhaftig hr. Erich Ahlfort, dess fru wälborne Maria Sophia Gyllenståhl och dåttren Maria Ericksdåtter Ahlfort, angående Ächtenskapz löfte, emellan honom och deras dåtter Maria hwilket intet wunnit sin fulbordan, utan han derigenom brackt till omkostnad och blifwit frustrerad: Och ehuruwäl Kiäranden medelst hr. Capitain Ahlfortz attest d. 2 martii bewisar stämningen uti laga tid wara aflefwerad, så hafwer doch hwarken hr. Capitain eller dess fru till Tingets slut sig infunnit; ty hafwer Häradsrätten sedan inga laga förfall blifwit företedda ifölje af 1695 åhrs Process, blifwit förorsakad denna saken conturnaciter att afgiöra, uppå de skiähl och documenter som företedde blifwit; bekiennandes huru som Bookhållaren Råmberg till bestyrkande af sitt påstående om Ächtenskapz löfte emellan honom och Capitain Erich Ahlfortz dåtter, skall wara skiedt icke allenast med dåttrens ja och samtycke, som ringar och gåfwor emottagit, utan ock fadrens bifall i anledning af dess till Ramberg aflåtna Bref af d. 31 martii 1724 förutan det att modren fru Maria Gyllenståhl uti den saken warit honom särdeles benägen och tilgedan(?), hwilket hennes Bref han uti Rätten insinuerat förmodel. lärer intyga; men emedan Ächtenskapet eij wunnit sin fulbordan, medelst det Maria låtit sig af drängen lägra, och han som uppå perswasion öfwergifwit sin beställning hoos Factoren Reef, så medelst blifwit tienstlös och måste se sig frustrerad, ty påstår han uti skadestånd 352 R^r 8/: S^mt;

men som Bookhållaren Ramberg, eij widare kunnat öfwertyga dåttren Maria Ahlfort att hafwa samtyckt till Ächtenskap än det att hon tagit af honom gåfwor; fadren eij heller uti det åberopade Brefwet sig widare utlåtit om Ächtenskapz löfte, än det att han derutinnan giordt till Bookhållaren en tacksägelse för dess redel. tilbud, och låtit honom weta att dess dåtter sagdt sig eij wara inclinerad till något giftermåhl, lemnandes för det öfriga hwad framdeles igenom tiden stodo till råda; altså och emedan inga skiähl till Ächtenskapz löfte å fadren eller dåttrens sida kunna företras(?), ty kan Tingz Rätten ett sådant swar eij ärkiäna för något fult jaord till Ächtenskapz löfte utan allenast anse det som ett lemnat hopp till det som tiden kunde giöra, hwilket sedemehra blifwit understödt genom de Brefwen som hr. Capitains fru Maria Sophia Gyllenståhl till Ramberg skrifwit, d. 19 Junii 1724, derutinnan hon förmäler det Maria låter hälsa honom och står wid det som är, sedan ett Bref af d. 8 aug. samma åhr, derutinnan hon försäkradt Ramberg, att hon haft mycket till att giöra att aftaga en Capitain som anmält sig hoos dem att wilja hafwa dåttren, och derföre intet welat haft henne hem ifrån Somwijk, utan sagdt aldeles neij till det giftermåhlet, derpå har hon d. 27 aprill 1725 låtit Ramberg weta att herren utlåtit sig och sagdt om Ramberg skaffade sig fri ifrån Reefwen och fick någon god lägenhet så kunde det sig giöra låta, derpå hon bedt honom wara så god och laga att han aldeles bliver skild ifrån Reefwen, medelst hwilket alt Ramberg gifwit hopp och försäkran att winna sitt ändamåhl, som för den orsaken och fru Sophia Gyllenståhls inrådande han tagit afskied ifrån sin beställning hoos Factoren Reef, hwilket warit ogiordt der fru Capitainskan eij gifwit honom sådana försäkringar som Brefwen innehålla. Och aldenstund Häradsrätten af detta föregående befinner det Maria Ahlfortz moder, fru Maria Sophia Gyllenståhl, såsom hennes afläsna skrifwelser förmähla, warit endaste orsaken att Ramberg komit till lida, medelst det han efter hennes behag och Bref afsagdt sig Factoren Reefs tienst och således nu för tiden tienstlös; han eij heller wunnit sitt ändamåhl uti Ächtenskapet med Maria Ahlfort, som sig sedemehra låtit lägra;

Ty pröfwar Tingz Rätten skiähligt ifölje af fru Maria Gyllenståhls Bref d. 17 Junii 1725, derutinnan hon begiärdt slut med Ramberg om det han gifwit åht, så wäl som dess skrifwelse d. 26 Junii samma åhr, derutinnan hon på 2^ne ställen lofwat och försäkradt med största tacksamhet betala, det han skulle hafwa för det han gifwit dåttren, att dömma fru Capitainskan Maria Gyllenståhl till Bookhållaren Råmberg för dess skadestånd i et för alt betahla 100 R^r S^mt; Börandes dessutan Swaranderen för sitt uteblifwande ifrån Tingz Rätten utan laga förfall hr. Capitain Ahlfort och dess fru plickta hwardera 2 R^r S^mt, efter 1695 åhrs Process. Och som Bookhållaren Råmberg saken wunnit, åligger det honom om denne doms innehåld, communicera fru Capitainskan eller ock så långt föruht å den söka Execution att fru Capitainskan kan hafwa nog tid och råderum till nästa Ting instämma Bookhållaren Ramberg, denna saken at återwinna, der hon der till finner sig hafwa nog skiähl och bewis.

Hennes föräldrar har fortfarande varken accepterat eller förbjudit äktenskapet med Jonas, utan de hänvisar till häradsrättens beslut. Hon vänder sig följaktligen till rätten i mars 1727 och ber dem skynda sig att ta ett beslut. Hon är då höggravid.

Capitain Edel och Manhaftig Hr Erich Ahlfortz dåtter Maria Ahlfort anhölt, att som hennes föräldrar eij welat hwarken jaka eller neka till achtenskap mellan henne och drängen Joen Andersson, som henne lägrat hafwer, utan hänskutit sådant till Rättens afgiörande, det wille Tingz Rätten derutinnan giöra ett äntel. slut, hwilket Tingzrätten till öfwerwägande för sig tog: Så aldenstund Capitain Ahlfort, förleden Somar Ting insändt en skrift och understält Tingz Rätten att sluta om ächtenskapet emellan Maria och drängen Joen, och Tingz Rätten derpå ärhållit drängens utlåtande att han wille taga Maria till hustru, hwarigenom hon kan blifwa uprättadt igen och komma till sina sahlighetz medels brukande, fördenskull pröfwar Tingz Rätten skähligdt så wäl uti anledning af Kiörkiolagen som andra förordningar, det bör eij Marias föräldrars nekande till giftermåhlet med drängen ligga henne uti wägen, utan må hon om wixel och copulation sökia Kiörkioherden uti församlingen, särdeles som medelst Tingz Rättens i går afsagde resol. mellan henne och Georg Ramberg fion(?) pröfwat det af honom påstådda ächtenskapz löfte, eij wara(?) uti sig sielft fullkomligit, eller med fulla skiähl bewist.

Föräldrarna kan alltså enligt häradsrätten inte hindra Maja och Jonas att gifta sig, utan det får prästen bestämma. D. 8. maj 1728 blir det äntligen bröllop.

Läs vidare om paret i krönikans kapitel 6.

icon-check   20-12-2021