Gelebo

Geleboicon-map-markericon-external-link är en by i Åby församling utanför Kalmar, där flera generationer av Ingrid Karlssons försläkt försläkt bodde och ofta gifte sig med andra familjer i den egna byn.

De gårdar som finns i Gelebo i dag är inte de ursprungliga; d. 10 maj 1900 brann alla gårdar utom Lillegården ner, och då gjordes det laga skiftet som präglar byn i dag.

Så här skriver Åby Hembygdsförening om Gelebo:

Socknens högsta punkter ligger i Gelebo och i Knarrebo, 75 meter över havet. På åsen har det stått två väderkvarnar. I byn har det också funnits en smedja, ett par linbastur, en varggrop, samt en marknadsplats.

Det har även utvunnits salpeter i Gelebo. I ett salpetersjuderi fick man fram salpeter ur kvävehaltig jord, främst jord under ladugårdar. Djurens urin innehåller salpeter. Salpeter användes vid tillverkninga av krut. Under Gustav Vasas tid var bönderna skyldiga att leverera ”salpeterjord” till sjuderierna.

(Källa: Boken om Åby)

Gelebo. Källa: Lantmäteriet.
Gelebo innan laga skiftet. Lantmäteriet.

Stora Gelebo köps 1732 av kronobefallningsmannen Peter Marin, som även får Gelebo Lillegård i gåva. Dessa ärvs sedan av dottern Christina Marin, som dock inte flyttar dit förrän 1748 när hon gifter sig med lantmätaren Petter Åberg. Deras barn Johannes Pettersson Åberg och Maja Stina Åberg bor båda kvar på Gelebo med deras familjer när de gift sig.

I sitt testamente förklarar Petter Åberg och hans hustru Christina att deras son och dotter ska få ärva lika lott. Enligt lag fick söner ärva dubbelt lott, fast så skulle inte vara fallet här. De fick dela på lösa egendomen och fick lika del i både Stora och Lilla Gelebo, samt i väderkvarnen. I fall Johannes krävde sin dubbla lott i Stora Gelebo, så skulle han få motsvarande mindre i Lilla Gelebo. Det var nämligen så att föräldrarna egentligen enligt lag inte kunde hindra honom från detta, och just detta krävde han, fast syskonen kom i slutändan fram till att systern och hennes man fick behålla hälften av både Stora och Lilla Gelebo och väderkvarnen som hittills, mot att de betalade brodern en ersättning under en period.

År 1800, samma år som Christina Marin dog, gifte sig båda barnens söner Peter Johansson och Måns Jonsson, och båda bodde kvar med sina familjer. 1834 gifte sig den senares son Per Månsson med sin syssling, den förres dotter Stina Lisa Petersdotter, och detta par fick ta över gården.


Forskningsdata

  • husf. 1771-1817: v24603.b151.s289(1771-1780); v24604.b130.s245(1781-1790); v24605.b140.s263(1791-1801); v24606.b145.s275(1802-1808); v24607.b28.s41(1810-1817)
  • mant. 1748-1779: v400368.b1400.s132(1748); v400369a.b136.s127(1749); v400371.b1340.s124(1751); v400379.b1450.s139(1759); v400386.b2170.s212(1766); v400388.b2000.s195(1768); v400398a.b2280.s221(1778); v400399.b2270.s221(1779); v400400.b2340.s228(1780)

icon-check  11-08-2021