David Ahlfort & Carolina Ullenius

---

icon-male  David (Karlborg) Ahlfort  (30/4 1859 – 3/6 1930)
icon-leaf  D3-grenen [1.2.11.8.2.9]
icon-home  Son till Vilhelmina Ahlfort & Carl Andersson
icon-location-arrow  Häggarp, Torpa, Östergötland
icon-wrench  Pastor i Jokkmokk

---

icon-user  Carolina ”Lina” Teodora Ullenius  (9/11 1868 – efter 1947) (g. 12/7 1895 i Jokkmokk)
icon-home  Dotter till Johan Edvard Ullenius & Sara Margareta Jakobsson
icon-location-arrow  Jokkmokk
icon-wrench  Lärarinna
icon-play  7 barn – Stamföräldrar åt D3e-grenen: Ahlfort i Jokkmokk

---

icon-certificate  Primärkällor + levande källor
icon-check  29-03 2021
icon-book  Läs även krönikans kapitel 1

---

David studerar först i Eksjö (med examen 27/8 1872) och Linköping, och detta möjliggör hans fortsatta studier i Uppsala, där han blir student 1882. Det verkar som att han under denna tid tar efternamnet Karlborg, som han antagligen valt därför att hans fosterbroder hette Arvid Karlborg. Detta namn kommer han dock inte att behålla, utan han byter snart ut det mot sin mammas flicknamn Ahlfort.

Han fritas från militärtjänst 1880, och inom kort flyttar familjen till Blåvik, där hans pappa är kyrkvärd. 1884 godkänns hans latinprov. David överväger själv att bli präst och predikar titt som tätt i Lutherska Missionshuset i Uppsala under åren 1883-1887, i princip varje söndag.

Det är ingen tvekan om att han gör intryck och att hans verksamhet uppskattas redan från början. Han måste verkligen ha haft talang!

Trots att han sålunda börjat sin bana inom en frikyrklig menighet beslutar han 1887 att genomföra präststudierna inom statskyrkan. Detta berättar han i ett brev till goda vännen Erik Dahl i Hedemora (senare rådman där) daterat 14. februari 1887 i Frinnaryd.

Då vi sista gången träffades i Hedemora, jag vill minnas, att det var ett år sedan i höstas, redan då hade jag börjat tänka ngt på, huruvida jag ändå icke borde följa min gamla kallelse att blifva ordets förkunnare inom statskyrkan. Allt mera har det för mitt hjerta blifvit visst, att detta är Guds vilje, hvarför jag nu mera har beslutat mig derför, om Herren ger mig den nåd och de krafter som behöfvas för fulländandet af studierna.

Hans predikningar i Uppsala skapade till en början uppståndelse och debatt i tidningarna, tydligen därför att man trodde han hade lämnat sin mission.

Förra terminen jag var i Upsala, bodde jag på Fjellstedtska Studenthemmet och upphörde med att predika på missionshuset. Äfven I borta i Hedemora sporden kanske detta, ty mången tyckte det underligt vara och som de ej kunde bedöma förkunnandet sådant det verkligen var, bråkades det om den saken till och med i tidningarne. Det blefve för långt om jag skulle berätta detta så omständligt, att du kunde få ett rätt begrepp derom. Jag ville blott nämna, att min ställning till de troende inom föreningen på intet sätt förändrades, all den stund jag hela tiden var medlem af den och deltog ss förut i dess enskilda angelägenheter och sammankomster.

Slutligen avslöjar han att han mitt i all vånda och dödsångest förorsakad av en svår förkylning som han drabbats av och som han är rädd ska ta livet av honom, fått en flickvän, 22-åriga skollärarinnan Anna Widén i Norrköping. Hon är en fattig flicka vars pappa har dött, och han hoppas få gifta sig med henne om han överlever sjukdomen. Han har dock inte talat om för någon annan att han träffat Anna och ämnar förlova sig med henne. Han överlever och blir så småningom pastor, men han kommer inte att gifta sig med Anna. Vad den exakta orsaken till detta är, vet vi inte.

Man märker i brevet att han är en känslosam och samvetsgrann person.

---

Seminarieföreståndare

Till en början får han jobb som föreståndare för samiska småskolelärarseminariet i Murjek. I november 1887 tar han sålunda avsked med Uppsala för att bege sig norrut.

Återigen får vi veta hur omtyckt han var för sitt vänsälla väsen och sina musikaliska talanger.

Han deltog för övrigt ofta i sådana arrangement.

David övertar den föregående föreståndarens bostad i Mattisudden utanför Jokkmokk, där han till en början bor tillsammans med sin lillasyster Anna Maria Ahlfort. Det är stora avstånd som han måste resa för att komma till seminariet i Murjek, som ligger på stambanan.

---

Pastorsadjunkt i Jokkmokk

Det har vid den här tiden byggts många nya kyrkor i Lappland, och de relativt svåra förhållandena och det samiska språket har inte lockat tillräckligt många präster dit. David låter sig inte skrämma av sånt, utan han ansöker om dispens från att behöva genomgå de föreskrivna akademiska proven för att i stället få avlägga prästexamen med en gång och bli Jokkmokks nya kyrkoherde. Detta godkänns.

Redan i augusti 1888 får han sålunda sin prästexamen i Härnösand icon-external-link, och han prästvigs för lappmarkerna d. 2/9 1888 i Linköping.

Innan dess har han tillbringat några månader i Karl Gustavs församling vid finska gränsen från december 1887 till april 1888, kanske för att lära sig vara Norrlandspräst i praktiken. Jag har dock inte lyckats spåra honom där.

Han blir nu pastorsadjunkt i nya kyrkan i Jokkmokk och deltar i invigningen av kyrkan i september 1889.

Han predikar dessutom ibland i Luleå under dessa år.

I januari 1889 har han blivit vald till ledamot av Norrbottens Läns Slöjdförenings styrelse.

Efter att han senare det året gått en hantverkskurs i Luleå undervisar han även som hantverkslärare på seminariet under ett par år.

Han vill starta en konstlöjdskola vid seminariet, och för det ändamålet inköper slöjdföreningen samiska konstslöjdföremål.

1890 går han en ny stor pedagogisk slöjdkurs i Öjebyn, och då deltar även hans blivande hustru, folkskolelärarinnan Carolina Ullenius från Jokkmokk, som precis som han undervisade i slöjd på seminariet i Murjek.

1889 går han dessutom en trädgårdsskötselkurs, där även slöjdskolans instruktör deltar som elev.

I september 1889 valdes han även som ledamot av Norrbottens Museiförening. Det är ingen tvekan om att han hade stort kulturellt intresse.

---

Pastor Ahlfort

När en ny kyrkoherde ska väljas 1896, är David förstås ivrig ansökare. Han är då nygift. Han är dock inte den enda som är intresserad utav jobbet, utan de är tre ansökare: Komminister E. Svensson i Qvickjock, kyrkoherden G. Kalleberg i Arjeploug och seminarieföreståndaren D. Ahlfort i Maatisudden (Östersundsposten 28/4 1896).

Alla tre är de för övrigt repräsentanter för Djurskyddsföreningen i deras respektive städer.

David tycks dock inte haft några problem att vinna ämbetet.

D. 12/9 1896 blir han sålunda pastor och flyttar till prästbordet i Jokkmokk.

Han är en duktig pedagog och gör en värdefull insats för folkbildningen. 1897-1919 är han samtidigt inspektor vid seminariet, och d. 12/10 1921 blir han kontraktsprost.

---

Familj

David gifter sig 1895 med folkskolelärarinnan från seminariet Carolina ”Lina” Teodora Ullenius (dotter till kronolänsman Johan Edvard Ullenius och Sara Margareta Jakobsson).

Även Davids syster Anna Maria Ahlfort gifter sig i Jokkmokk. Det är naturligtvis David som förestår vigseln.

David och Lina får 7 barn, varav de första två är tvillingar.

• 1.   Hanna Margareta Ahlfort (30/6 1899 – 30/9 1946) icon-stop
• 2.   Karl Johan Ahlfort (30/6 1899 – 1/7 1971) icon-play
  •  Nancy Hellgren
• 3.   Per David Martin Ahlfort (11/5 1901 – 6/9 1978) icon-play
  •  Helena Svobodova
• 4.   Ellen Maria Augusta Ahlfort (17/4 1906 – 13/6 1961)
  •  Birger Eriksson
• 5.   Elsa Elisabet Karolina Ahlfort (31/8 1907 – 26/3 1973) icon-play
  •  Ragnar Landström
• 6.   Gustav Vilhelm (1/10 1910 – 3/2 1911)
• 7.   Erik Gustaf Hjalmar Ahlfort (19/10 1913 – 28/6 1978) icon-play
  •  Karin Bröms

Åtskilliga av barnen blir skollärare, och flera av dem är mycket musikaliska precis som David själv.

David och Lina tycks ha varit mycket omtyckta personer i Jokkmokkstrakten, och deras arbete för samerna uppmärksammades i hela landet. Han skrev många artiklar och böcker om ämnet, och hans hustru gav likaledes ut flera böcker om samerna under namnet Lina Ahlfort. Hon var lärare på övningsskolan vid Mattisuddens lappska seminarium.

Bertha Charlotta Doering skildrar i “The romance of a heavenly princess: As told by herself” Davids godhed mot samerna på följande sätt:

Beside the pastoral charge, which included the clerical and communal work, the Reverend Ahlfort was also the manager and superintendent of “The Home-School for young Lapps” and “The home for aged Lapps”. If the writer’s memory does not err, he was also the founder of these two benevolent institutions; and it was touching to see the gratitude, obedience and love with which he was met by his happy proteges. It was hard for the old Lapps to carry on their strenuous nomadic life, and it was indeed a blessed thing for them to finally reach such a comfortable haven as the Home for the aged in Jockmock; but an ever greater influence and blessing was the school for the young Lapps. Of course, during the summer time, the Government sent teachers to the mountains, these teachers being obliged to live in the tents with the Lapps, and to follow the families on their wanderings; but only a few could be reached in this way. Pastor Ahlfort’s plan was to collect the children in schools like the one he had already started, where they could be taught to read and write. In the Jockmock school they were given not only the usual subjects but also industrial practical teaching which would be a help and pleasure to them during the long winter days.

David tycks ha varit en man med en stark vilja att utföra goda gärningar. Han gav sällan upp:

The field of the state-appointed Lutheran ministers in Lapland is waste in as much as there usually are several miles between each member of the great parish. The Reverend Ahlfort was in possession, however, of a strong will and great endurance. More than once he had made his round among the people along untrodden paths, across mountains and rivers and through blinding snow-storms. At times he had taken on the long snow-skids, but mostly he had been compelled to travel in a reindeer sleigh. The most important thing was “to get there” and he did not mind a few trials for the joy of bringing the glad tidings to the lonely tents. You understand, this particular Lutheran minister was really a good and great man of God and was not only a state-appointed servant but also a true missionary. Yet, now in his older years he felt a little tired and worn-out, and had some severe twinges of rheumatism and such-like ailments as a result of his long service among the Laplanders.

David og Lina Ahlfort tycks på det hela taget ha varit ett mycket omtyckt par.

Sister Bertha had never met a more amiable couple than pastor Ahlfort and his warm-hearted wife, “Auntie Lina”. Never had she viewed a home more charming than the white-painted parsonage. Never had the homemade bread, fresh-churned butter and the rich, warm cow milk tasted better than here in the clean, high mountain air.

I februari 1929 underskriver David i sin egenskap av pastor för sista gången uppgörelsen över Jokkmokks befolkning.

---

∇

---

Dopnotiser

---

Forskningsdata

•  namnteckningar: David Ahlfort (1898-1929); D. Ahlfort (1898)
•  namn (andras stavsätt): David (1859-1875); David Karlborg (1876-1880); David Ahlforth (1880-1884); stud. David Ahlforth (1883-1884); studenten/studeranden/stud. David Ahlfort (1883-1886); studeranden/stud. D. Ahlfort (1883-1886); studeranden/stud. Ahlfort (1883-1886); Ahlfort (1884); David Ahlfort (1884-1930); predikant David Ahlfort (1885); teol. stud. D. Ahlfort (1887); David Alfort (1888); D. Ahlfort (1888-1890); Seminariiföreståndaren David Ahlforth (1888); Seminarieföreståndaren David Ahlfort (1888-1889); Pastor D. Ahlfort (1889-1891); Pastori D. Ahlfort (1889); Seminarieföreståndaren D. Ahlfort (1889-1896); Seminariumsföreståndaren/Seminariiföreståndaren Pastor D. Ahlfort (1889-1890); Seminarieföreståndaren Pastor David Ahlfort (1890-1897); Pastor Ahlfort (1890); Seminarinjohtaja D. A. Ahlfort (1895); Seminariadjunkten David Alforth (1896); Kirkkoherra Ahlfort (1896); Kyrkoherden David Ahlfort (1898-1911); Kyrkoherden D. Ahlfort (1899); Kyrkoherden Ahlfort (1902); David Ohlforth (1902); Kontraktsprosten David Ahlfort (1930)
•  namnteckningar: Lina Ahlfort (1930)
•  namn (andras stavsätt): Carolina Theodora (1868); Lina Ullenius (1890-1895); Lärarinnan Karolina Teodora Ullenius (1893-1895); Folkskolelärarinnan Karolina Theodora Ullenius (1895); Karolina Theodora Ullenius (1895-1897); Karolina Teodora Ullenius (1897-1917); Karolina Teodora f. Ullenius (1917-1930); Karolina Ahlfort f. Ullenius (1930-1941); Änkan Karolina Teodora född Ullenius (1930); Lina Ahlfort (1930); Karolina Teodora Ahlfort f. Ullenius (1950)
•  f. Torpa 1859: v41303.b12.s19
•  f. Jokkmokk 1868: v137662.b9
•  g. Jokkmokk 1895: v137669.b100.s2
•  bou. Jokkmokk 1930: v500568.b4940.s2
•  husf. 1859-1930 Torpa: v29527.b161.s297(1859-1860); v29528.b147.s137(1861-1865); v29529.b118.s107(1866); v29529.b116.s105(1866-1871); v29530.b130.s120(1871-1875); v29531.b125.s116(1876-1880); Blåvik: v25060.b123.s117(1880); v25060.b37.s31(1880-1884); v25061.b44.s31(1885-1887); v25061.b44.s31(1888); Jokkmokk: v137648.b146.s130(1888-1889); v137650.b97.s87(1890?-1897); v137650.b12.s1(1897); v137652.b1280.s116(1897-1900); v137653.b3290.s744(1900-1905); v192600.b840.s1277(1906-1917); v192600.b850.s1278(1917-1920); v192608.b1920.s1999(1920-1930)
•  husf. 1890-1941: v137650.b96.s86(1893-1895); v192608.b1920.s1999(1920-1931); v192604.b140.s606(1931-1941)
•  mant. 1950
•  arv. v76722.b150.s293(1898); v514171.b2850.s36(1918); v514171.b2860(1918)
•  lantm. 1928
•  lantm. 1928
•  barn f. Jokkmokk: v137663.b970.s89(1899); v137663.b970.s89(1899); v137663.b1350.s127(1901); v137664.b150.s7(1906); v137664.b510.s43(1907); v137664.b1300.s122(1910); v137664.b2130.s205(1913)
•  barn d. Jokkmokk: v137671.b1510.s143(1911)

---

Arkiv

•  icon-archive  Brev från David till Erik Dahl 1887. Vänligen inskickat av Marie-Louise Bachman som fått det av en släkting till Erik Dahl.