Utskickad till Pommern i fem år
Pehr Hjerpe & Karin Larsdotter
Pehr Pehrsson Hjerpe (5/7 1721? – 8/1 1798)
Märta Cronholms försläkt [1.2.11.3.8.3_mfmf.f]
Son till Per
Ormestorp, Marbäck, Småland
Soldat
1. Karin Larsdotter (1714 – 13/3 1785) (g. 1744)
Dotter till Lars Håkansson
Bäck, Ekeby, Östergötland
4 barn
2. Maria ”Maja” Israelsdotter (1728 – efter 1797) (g. 1/5 1788 i Trehörna)
Inga barn
Primärkällor (Viss osäkerhet)
08-12-2023
Karin Larsdotter föds i Mellanbäck (från 1722 kallat Stora Bäck) i Ekeby församling som dotter till torparen Lars Håkansson. De byter dock 1725 till granntorpet Lillabäck. Där finns ett soldattorp, så hon umgås soldater och deras hustrur från barndomen. Karin är piga i torpet, och när pappan drar sig tillbaka 1732 (förmodligen för att mamman då gått bort) så fortsätter hon med detta tillsammans med sin syster Maria och lillebror Per under den nya ägaren, som är ogift och därför behöver hjälp med hushållningen. Deras pappa bor kvar, antagligen på ett undantag, tills han förmodligen också går bort året efter. Man kan tänka sig att syskonen måste haft ett mycket nära förhållande till varandra.
När Karin är 14 år gammal är hon förmodligen ute och tjänar någon annanstans, men annars så verkar det som att hon stannar hemma under hela sin uppväxt. På något sätt måste hon ändå ha träffat den unge mannen Lars Johansson (1717 – 27/12 1741), som ska bli soldat. De gifter sig nämligen 1739 (enligt hennes dödsnotis). I februari 1740 går han med i Vadstena Kompani och tilldelas soldattorpet Åby i Ekebyborna församling, som han sedan tar namnet Lars Johansson Åberg efter. Det blir inget långt äktenskap, för året efter kommenderas han på en galär till Finland för att strida i Hattarnas katastrofala Ryska Krig, då man vill återerövra Ingermanland, och d. 27/12 1741 dör han i Finland. Det är inte sannolikt att han stupat i strid, för efter en förödmjukande förlust det första året ingicks ett avtal om vapenstillestånd i början av december. Det var emellertid många som dog av sjukdomar under dåtidens krig.
Karin står dock noterad i Åby som Soldaten Åbergs hustru ända fram till 1743, så man kan ju fråga sig om hon överhuvudtaget visste vad som hänt. Året efter reser hon hem till Lilla Bäck och återgår i tjänsten som piga där. Inom kort gifter hon om sig med en annan blivande soldat, den förmodligen sju år yngre Pehr Persson. Vid den här tiden bor det två reservsoldater som heter Per i Lillabäck, förutom Karins lillebror Pär, och det är väl sannolikt att en av dem är Pehr, men det är oklart, för han blir inte officielt antagen som reservsoldat förrän 1747.
1746 blir soldattorpet Hornbetan under Bjärsjö i dåvarande Rinna församling ledigt, och det blir parets nya hem. Pehr tar då soldatnamnet Pehr Hjerpe.
Bjärsjö 1792. Hornbetan är soldattorpet norr om sjön. Lantmäteriet.
Tyvärr vet vi inte med säkerhet vem Pehr var. Enligt arméns alla dokument var han född i Småland 1724, men enligt hans dödsnotis var han född på Armstorp i småländska Marbäck 1712, och enligt husförhörsböckerna innan dess uppges han vara född 5/5 1716. Inget av dessa årtal kan stämma, men kanske är han den Per Persson som föds i Ormestorp Södergård i Marbäck 5/7 1721 av fattiga föräldrar. I så fall verkar han ha ljugit sig tre år yngre när han mönstrades – eller så är det åldern när han gifte sig och förmodligen erbjöd sin tjänst som av misstag blivit uppförd som åldern när han officiellt blev antagen.
Pers föräldrar hade just anlänt till Ormestorp Södergård när han föddes. Pappan beskrivs som krympling, och paret som fattigt. Redan när Per är 8 år tvingas de lämna över gården till hans äldre bror Håkan och leva på understöd från honom. När Per är 14 år gammal dör hans pappa i en ålder av 68 år. Exakt vad som sedan händer med Per, vet vi tyvärr inte.
Jacob Albrekt von Lantingshausen avporträtterad av Carl Fredrich Brander. Källa: Wikipedia.
1744 gifter han sig som sagt med den sju år äldre soldatänkan Karin, och i april 1747 blir han då antagen som reservsoldat i Östgöta regemente till fots, där han kommer att ingå i överste löjtnant Carl Mörners Kompani. Just då är inte Sverige inblandat i något krig; förra krigsförklaringen mot Ryssland hade varit så pass smärtsam att man inte hade lust att inleda nya äventyr. Man var dock rädda att ryssarna skulle bryta freden, och därför skickades generalmajoren Jacob Albrekt von Lantingshausen 1747 till Helsingfors för att börja uppföra det nya fästningsverket Sveaborg. Våren 1751 kommenderas Pehr och många andra dit för att hjälpa till med arbetet. De samlas först till mönstring i Norrköping, där sex handelsfartyg har anlitats att forsla soldaterna till Helsingfors. Emellertid så är vinden till all lycka ogynnsam under några dagar, vilket gör att von Lantingshausen själv hinner komma dit och personligen bese skeppen, och han är inte alls nöjd med utrymmet ombord. Soldaterna skulle komma att trängas med allt bagage och skulle sålunda inte alls må bra på resan. Därför befaller han att de ska stanna i Norrköping tills ytterligare ett fartyg kan skaffas. De är nära att ge upp och skicka iväg soldaterna i de trånga skeppen när det äntligen anländer ett sjunde handelsfartyg som de hyr för transport av bagaget en dag efter de andra. Von Lantingshausen försäkrar i ett brev kungl. majestätet att soldaterna kommer att trivas ombord efter att han ordnat detta.
(…) dock, i alt fall, komma de förmodeligen ändå icke något at lida under resan, emedan de nu först och främst är beqvämt och rymligen i fartygen förlagde och bärgade, och hafwa desutom om bord en proviant, den där icke allenast är tilräckelig för 6 weckor, utan fanns jämwäl hehl god och smakelig, både til dricka, brännewin, kött och bröd samt andra victualier.
Det låter ju helt trevligt.
Pehr måste ha återvänt senast 1755, för i mars året efter får paret det sista av 4 barn, varav högst två överlever.
- 1. Kierstin Pehrsdotter (f. 2/3 1747)
- 2. Petter ”Pehr” Pehrsson (28/4 1749 – efter 1798)
- Elin Svensdotter ( Alfort i Stockholm)
- 3. Ingebor Pehrsdotter (f. 27/3 1751)
- 4. Johan Pehrsson (f. 7/3 1756)
Sonen Pehr blir inte soldat och får därför inte namnet Hjerpe.
Torpet Hornbetan, som var soldaterna Hjerpes hem under flera generationer, har varit öde sedan 1937, och nu verkar det endast finnas en källare kvar. En film från torpinventeringen av Hornbetan 1993 finns att tillgå här . Senare har området överförts till Trehörna församling, och det försvårar forskningen.
Utskickad i pommerska kriget
Några fler barn blir det inte, för under hela pommerska kriget 1757-1762 är Pehr utskickad till svenska Pommern med överste löjtnantens kompani. Under tiden får hans hustru och barn klara sig själva hemma i fem år.
Först anländer armén till Stralsund, där de utrustas. De lämnar en uppsättning gammalmodiga värjor med järnfästen där, när de märker att de skulle vara mera till hinder än nytta.
Under hösten 1757 lyckas de återockupera stora delar av tidigare svenska Pommern, men sedan anländer en preussisk armé som är bättre utrustad och som därför tränger tillbaka svenskarna till Stralsund och Rügen, där de inringar staden från landsidan under ett halvår, från december till juni. De kan dock inte blockera sjösidan, då preussiska flottan är oansenlig.
I februari uppges Pehrha blivit sjuk på Rügen.
Per Hjerpe i Pommern 1758. Östgöta Regemente till fots.
Många av hans kolleger har redan i januari kommenderats till de gamla svenska hamnstäderna Anklam och Peenemünde, där man tack vare flottan fortfarande har fotfäste. Anklams färja var viktig att skydda, därför att den gjorde det möjligt att korsa floden Peene till den övergivna delen av Pommern som man ville återerövra.
Rekonstruktion Per Hierpes pommerska fälttåg 1757-1762.
I juni tvingas preussarna skicka stora delar av armén till rysska fronten, och då lyckas svenskarna efter långa sammandrabbningar bryta blockaden. Det visar sig senare att preussarna har börjat bygga en egen flotta i Stettin genom att konvertera fiskefartyg och andra båtar till krigsfartyg, och därför skickar svenskarna en flotta dit, som i september 1759 lyckas förinta denna nya flotta.
En del av svenska fotarmén tågar söderut mot Berlin, som inte skyddas av någon armé alls, och d. 28 september 1758 vinner de slaget vid Fehrbellin bara 50 km nordväst om staden. Tanken var förstås inte att Berlin skulle bli svenskt utan att skrämma motståndaren att låta Sverige återfå de gamla områdena.
På detta fälttåg är dock inte Pehr med. Hans kompani kommenderas i stället genom svenska Pommern, förmodligen via Dargelin söder om Greifswald till gränsstaden Gützkow. Sedan vandrar de längs floden Peene, som då bildar gräns mellan Sverige och Preussen till Anklam där de antagligen färjas över floden. Därefter tågar de genom det övergivna tidigare svenska Pommern och fortsätter sedan över pommerska gränsen till övriga Preussen som inte tidigare varit svenskt. I oktober 1758 slår de läger i Werbelow precis på andra sidan gränsen, där generalmajoren baron Kalling besiktigar manskapet. De har vandrat långt, och han känner sig tyvärr tvingad att skicka följande nedslående meddelande till sina överordnade:
Uppå Högwälborne Herr Öfwerståthållaren och Generalen Chefs samt Commendeurens Lantingshausens ordres, har jag undertecknad i dag besicktigat manskapets Lifmundering wid Kongel. Östgiöta Infant. Regemente, och befunnit den så försliten och obrukbar, att densamma uti innewarande årstid icke mera utan manskapets ofelbara skada och förderf, kan nyttias.
Delar av utstyrslen har de redan klagat på vid en tidigare generalmönstring utan att de blivit utbytta, t.ex. gamla nötta remmar.
Manskapet självt anser han dock vara vid gott mod, åtminstone vad gäller officerarna:
Sluteligen, och hwad angår Regementets Exercice, så är wid manskapets öfning däruti all berömwärd och fullkomlig flit bibehållen, äfwen som jag ock nu, icke mindre än förr, funnit, det proprieteten och disciplinen med all granlagenhet i bästa måtto handhafwer; Hushållningen inom Regementet, med yttersta Sorgfällighet, så i det ena som det andra, wäl och redigt skiötes, hwilket ej mindre utmärker RegementsChefens oförtrutne waksamhet och nijt, än samtel. officerarnes hurtiga drift, dess ordres at värkställa, hwarföre ock manskapet, på skedd tillfrågan, icke några klagomål haft at förebringa, utan förklarade sig ricktigt och til fullo åtnjutit, alt hwad af Kongl. Maij:t och Kronan dem bestådt varder.
D. 18 november, fyra dagar efter att dessa informationer har rapporterats till de överordnade, möter de preussarna i slaget vid Güstow, en ort utanför staden Prenzlau, 80 km från Berlin. Pehr överlever lyckligtvis slaget och slipper fångenskap, men det är förstås preussarna som vinner slaget. Platsen är för övrigt än i dag militärövningsfält.
Redan i oktober hade en rad utskickade soldater från ett annat kompani blivit tillfångatagna i Boitzenburg strax sydväst om Güstow. Kanske var det tanken att de skulle rekognoscera innan armén anlände, men i så fall fick ju säkert preussarna en del användbara informationer från de tillfångatagna.
Nu närmar sig en rysk armé, och den svenska armén är så dårligt utrustad att man beslutar att det inte finns annan möjlighet än att helt enkelt återvända till Svenska Pommern. I februari är man sålunda tillbaka på Rügen, där det görs en generalmönstring i Gustow (inte att förväxla med Güstow!). En ny anmodan om duglig utstyrsel skickas iväg.
Vad som händer den sommaren är lite oklart, utom att svenska flottan krossar den nybyggda preussiska flottan i Oderlagunen i september.
I november är armén i Dargelin söder om svenska Greifswald, där det görs en ny stor generalmönstring för att undersöka hur många av soldaterna som skulle klara av att delta i nya fälttåg när det återigen blir sommar. Pehr sägs då vara på påstering, förmodligen i Gützkow, där 78 soldater hade lämnats, dels på postering, dels på arbete.
Man konstaterar återigen att mycket har blivit slitet och obrukligt, bl.a. har de snygga gula västarna som soldaterna bär visat sig vara gjorda av dåligt tyg.
Hemma igen
1767 är han hemma igen på en mönstring på Lambohovs Säteri i Linköping. Det måste ha varit mycket märkligt för familjen att få tillbaka honom efter så lång tid. Han uppges vid denna tid vara 5 fot 7 tummar lång (ca. 166 cm). Han är 43 år gammal och har tjänat i armén i 19 år. Han fortsätter dock i tjänsten under ytterligare 13 år. 1777 mönstras kompaniet av Hertig Karl, den blivande Karl XIII. 1780 avskedas Pehr som 56-åring med orden fådt bråk på arbete i Landskrona, afskedas med underhåll. Exakt hur detta ska tolkas är lite oklart, men hursomhelst så återvänder han till sin hustru i Trehörna.
De är då tvungna att lämna soldattorpet Hornbetan, och flyttar i stället till torpet Udden vid Vagnsjöns sydspets. Torpet blev öde 1908 och finns knappast kvar i dag.
Fem år senare dör Karin efter långvarig sjukdom av giktplågor samt håll och styng i bröstet.
1788 gifter Pehr om sig med enkan Maria ”Maja” Israelsdotter, som har bott i torpet sedan 1779, antagligen med sin dåvarande man.
Dokument
Kierstins dop 1747. Vittnen: Pehr Swensson i Bjärsjö, Swen Månss. i Sqwalebäcken, dr. Måns Pehrss. i Gjötterÿ; hust. Anna … i Bjärsjö, hust. Anna Jonsdr i Gjötterÿ, Pig. Maria Hansdr ibid. Rinna församling.
Pehrs dop 1749. Vittnen: Nils Larss. i Gjötterÿ, Hans Jönss. ibid., dr. Jon Nilss. ibid.; hust. Anna Hemmingsdr i Skrångstorp, hust. Beata Hemmingsdr ibid., Pig. Maria Hansdr i Gjötterÿ. Rinna församling.
Ingebors dop 1751. Vittnen: Pehr Larss. i Lilla Bäck, Nils Nilss. i Bjärsjö, Sven Svenss. i Skvalebäk.; hust. Sara Nilsdr i Bjärsjö, hust. Anna Olufsdr i Kiättestorp, Pig. Margita Carlsdr i Lilla Bäck. Rinna församling.
Pehr Larsson är antagligen Karins bror.
Johans dop 1756. Vittnen: Eric Ericss. i Bjärsjö, Pehr Svenss. ibid., dr. Eric Ericss. ibid.; hust. Sara Nilsdr i Bjärsjö, hust. Segrij Nilsdr på ägorna, Pig. Maria Ericsdr i Bjärsjö. Rinna församling.
Forskningsdata
Karin och hennes bror Pehr i Lillabäck är 1746 båda dopvittnen åt deras syster Marias barn i Skvalbäcken i Rinna.
- namn (andras stavsätt): ReserveSolldaten Pär (1744); dr. Per (1745); ReserveSoldat. Per (1746-1747); Pehr Pehrss. (1747); Soldaten Per Hierpe (1748-1749); Sold. Pehr Jerpe (1749-1751); Soldat. Hierpe (1750-1760); Per Persson/Perss. Hierpe (1750-1758); Soldat. Per Gerper (1751); Per Persson Gierphe (1751); Soldaten Gierpe (1752); Soldat. Gerpe (1753-1757); Sold. Pehr Hjerpe (1756); Pehr Persson Hjerpe (1757); Per Hierpe (1759); Pehr Hierpe (1761); Petter Hierpe (1767-1773); Petter Jerpe (1777-1780); Pehr Hjerpe (1785); Soldaten och Enkmannen Pehr Hjerpe (1788); Afsk. Sold. Pehr Hjerpe (1798); Förra soldaten Petter Hjerpe (1798)
- namn (andras stavsätt): Karin (1727-1745); Karin Larsdr (1747-1749); Carin (1748-1749)
- namn (andras stavsätt): Lars Johansson Åberg (1740); Lars Åberg (1741); Lars Jonsson Åberg (1742); Soldaten Lars Åberg (1785)
- namn (andras stavsätt): Enkan Maja Isacsdotter (1788); Maja Isrelsdr (1789-1797); Maria Israëlsd. (1798)
- f. Marbäck 1721: ?v35409.b111.s211
- g. Trehörna 1788: v36381.b135.s257
- d. Trehörna 1798: v36381.b118.s227 (ålderdom)
- d. Trehörna 1785: v36381.b103.s197
- husf. 1789-1798 Trehörna: v22439a.b84.s157(1789-1797); v22439a.b98.s185(1798)
- Maria Israelsdotter husf. 1789-1798
- mant. 1744-1760 Lillabäck: ?v401151.b4370.s1101(1744); Hornbetan: ??v401151.b4420.s1111(1744); ?v900907.b460.s553(1745); ?v400917.b4970.s909(1746); ?v400918.b4670.s849(1747); v400919.b3720.s555(1748); v900908.b7700.s1295(1749); v400920a.b701.s1121(1750); v400921.b6760.s1133(1751); v400922a.b624.s1181(1752); v400923.b3770.s645(1753); v400924.b3890.s671(1754); v400925a.b516.s928(1755); v400926.b4820.s853(1756); v400927a.b320.s618(1757); v400928.b3590.s689(1758); v400929.b4030.s779(1759); v400930.b3260.s629(1760)
- mant. 1726-1727;1729-1739;1741-1760 Lillabäck: v365379.b90(1726); v401130a.b3830.s745(1727); v365379.b6620(1729); v365379.b8780(1730); v401135.b4310.s827(1731); v401136.b3520.s679(1732); v401137.b4900.s979(1733); v401138b.b20530.s8298(1734); v401139.b20420.s8989(1735); v401140.b20120.s7679(1736); v401141.b4380.s410(1737); v401142a.b4560.s440(1738); v401143a.b4310.s413(1739); Åby: v401145.b7390.s1075(1741); v401147.b330.s49(1742); v401149.b5960.s1223(1743); Lillabäck: v401151.b4370.s1101(1744)
- dopv. 1746: v39914.b65.s119
- milit. v65382.b113.s211(1750); v65383.b31(1751); generalmajorens brev 1751: v65383.b114; v65383.b209.s171(1757); v65384.b40(1758); v65384.b200.s83(1759); mönstringsberättelse 1759: v65384.b308.s297; v65385.b204(1761); v65386.b66(1767); v65388.b66(1777-1780)
- Lars Åberg milit. v65379.b345.s677(1740); v65380.b54(1741); v65380.b394.s405(1742)
- barn f. Rinna: v39914.b67.s123(1747); v39914.b72.s133(1749); v39914.b76.s141(1751); v39914.b88.s165(1756)
Lämna ett svar