Lamskjuten för livet
Jöran Armsköld & Margareta Stiernbielke
Jöran Andersson Armsköld (1580 – 7/3 1655)
Tidiga försläkterna [1_mmf]
Ryttmästare
Margareta Månsdotter Stiernbielke (1585 – 1650) (g. 1614, före 28/3)
Dotter till Måns Olofsson Stiernbielke & Anna Larsdotter Bröms
Ekäng, Asby, Östergötland
Minst 6 barn
Primärkällor + sekundärkällor
15-11-2020
Jöran Andersson gifter sig 1614 med Margareta Månsdotter Stiernbielke, som är av gammal uradel. De är då 34 och 29 år gamla. Paret bosätter sig i Margaretas föräldrahem Ekäng Säteri på spetsen av Asby Udde. Hon är dotter till krigshövidsmannen Måns Olofsson Stiernbielke till Ekäng och Anna Larsdotter Bröms.
De får minst 6 barn.
- 1. Oluf Armsköld (1614 – 11/2 1686)
- Agneta Patkull
- 2. Catharina ”Karin” Armsköld (1615 – 7/3 1698)
- 1. Jonas Staffansson
- 2. Knut Ulf af Horsnäs
- 3. Brita Armsköld (1616 – 10/10 1691)
- 1. Peder Fahnehielm
- 2. Odert Poll
- 4. Anna Armsköld
- Anders Rosensabel
- 5. Elisabeth ”Elsa” Armsköld (d. 4/4 1686)
- Peder Lindesköld
- 6. Måns Armsköld
Jöran blir fänrik vid Östgöta kavalleriregemente 1623. 1626 blir han löjtnant under en framgångsrik svensk offensiv i det polska Preussen, och utnämns 27/7 1628 till ryttmästare medan de befinner sig i Tczew (Dirschau). Han adlas 26/10 1628 strax efter nederlaget vid Ostróda med namnet Armsköld, och kan då äntligen matcha hustruns status.
Adelsrangen skyddar honom emellertid inte från att inom ett år, d. 21/7 1629, bli lamskjuten av fienden efter det sista stora nederlaget vid Trzciana som leder till att det nästan 30-åriga svensk-polska kriget äntligen avslutas. Han skickas då hem till Sverige för en långvarig rehabilitering och kungen tilldelar honom personligen från sitt läger i Dirschau hemmanen Snararp i Asby, Högbo i Malexander, Höglycke i Torpa, Häggebo i Gammalkil och Ycke i Ulrika församling. Inte illa att få så många fastigheter att leva på. Han lyckas dock aldrig bli frisk igen och får 1633 ge upp hoppet att kunna återvända till militärtjänsten.
Kungen dör 1632 i Tyskland, men regeringen beslutar att låta Armsköld behålla sina hemman på livstid.
Förmodligen byter han snart bort några av de opraktiskt belägna fastigheterna mot andra för att samla sina fastigheter runt Sommen. 1637 vet vi sålunda att han äger Lycke i Malexander, och 1638 köper han Bålnäs Säteri, mitt emot Ekäng över vattnet, granne till Högbo, som han dock möjligen sålt eller bytt bort.
Bålnäs Säteri. Källa: Krafttaget.com.
Det året vet vi exakt vilka fastigheter han ägde, för det finns en bevarad rusttjänstlängd i Riddarhusets arkiv där han räknar upp alla sina gårdar. Han bor då själv dels på Ekäng och dels på Vireda i Vireda församling (antagligen det som nu heter Viredaholm), kanske på olika årstider. Förutom dessa äger han Horsnäs, Brovik, Sillefall och Rakstorp i Asby, Arnäs, Falla och Rås i Torpa, Lycke, Bjärhult och Bålnäs i Malexander, Öjebro Kvarn i Herrberga, samt i Småland Balkarp i Nöttja, Kärvagård i Korsberga (församlingen där Gabriel Gyllenståhls mamma var född), Västra Hult i Virserum och Norra och Södra Äskhult i Norra Solberga församling. Åtminstone Äskhult hade han antagligen fått genom hustrun, då det tidigare ägts av släkten Stiernbielke.
Jöran Armskölds rusttjänstlängd 1638 där han räknat upp alla sina fastigheter.
Han ägde tydligen endast hälften av Falla, medan löjtnanten Jöran Patkull ägde andra hälften. De låg nämligen 1642 i tvist med grannen Sunnanå om en utmark som de kallade Ödemarken under flera år. De lyckades inte i denna tvist, så i stället ingav Jöran en stämning mot grannen på Asby Udde, då han tvistade om torpet Eriksmålen som han påstod hade tagits ifrån hans Ödesjö under Ekäng dit det ursprungligen hört. Detta mål vann han efter flera års ordstrider, och än i dag tillhör Eriksmålen Ödesjö och inte grannen Bötterarp.
Ödesjö. Foto: Margareta Sigbladh.
1646 vet vi att han ägde Malgeryd i Malexander, bredvid Bålnäs, då han låg i tvist med prästgården om några ägor, och 1669 påstås detta hemman ha varit en del av den ursprungliga donationen. Hursomhelst så använder han inte gården utan låter huset ruttna och ägorna ligga outnyttjade. Kanske är det därför som det vanligtvis inte nämns bland hans donationshemman.
1650, samma år som tvisten om Eriksmålen avgörs, dör Margareta, och Jöran flyttar då till Bålnäs för att tillbringa sin ålderdom där. Han delar då upp sina fastigheter på barnen; Oluf får Ekäng, Anna Malgeryd och Elsa Bålnäs och Snararp. Det är oklart vad Brita och Karin får.
Malgeryd gård är då helt ”nerrutten” och har som sagt dåligt utnyttjade ägor, men Anna och hennes man bygger om det till ett vackert säteri med väl uppodlad mark. Samma sak gör Elsa och hennes man med Snararp. Drottningen ger det frälsestatus 1647 och de gifter sig 1650, så det är lite oklart hur dessa årtal hänger ihop.
På Snararp bodde det emellertid redan en bonde. Kungen kunde donera hemman som ägdes av kronan till en adelsman, men det var inte så att de alltid varit ägda av kronan sedan urminnes tider, utan i många fall hade mark som tidigare sålts till undersåtar åter indragits till kronan. Så var fallet med Snararp som donerats till Armsköld som ryttmästarhemman. Bonden Jon som brukade gården hade ärvt den av sina föräldrar, som köpt den för sig och sina arvingar, och farföräldrarna hade också brukat den. Sonen berättar 1655 att han varit utskickad som löjtnant i Tyskland och såg fram emot att komma hem till sin fädernesgård och sitt levebröd, och blev väldigt förvånad när han plötsligt fick veta att Armskölds nygifta dotter Elsa och hennes man flyttat in på gården och vräkt honom i hans frånvaro. Det gamla köpebrevet får han veta är värdelöst; sådana köpebrev som inte längre gäller är vanliga, säger häradsrätten. Kungen får göra som han vill. För att inte bonden ska bli hemlös, har Armsköld och hans familj sett till att ge honom en ny bostad på Rakstorp rusthåll som ägs av svärsonen Peder Fahnehielm. Han får vara nöjd med det.
Tydligen tycker Jöran som är gammal, svag och krigsskadad att det är alldeles för mycket trafik vid Bålnäs när han har vant sig vid att bo ute på avlägsna Ekäng, för han försöker spärra av den gamla vägen från Malexander genom Hällebo och Malgeryd till norra församlingens gårdar och torp, vars invånare då får åka en jättelång omväg för att komma till kyrkan eller marknaden. De blir upprörda och klagar till häradsrätten som ber honom öppna vägen igen och stoppa arbetet på den nya och längre vägen som han redan börjat bygga.
1653 dyker det upp ett mål om en tysk trumslagare Lorentz som tidigare varit hos svärsonen Peder Fahnehielm. Lorentz anklagas för att ha legat med pigan Anna Ulfsdotter på Bålnäs. Han nekar inte till brottet, men svarar att han inte var ensam om detta, utan Armskölds smed låg också med henne. Båda döms till böter, fast tysken får betala mycket mer än smeden. Då han inte har råd och inte känner någon där som kan hjälpa honom betala, kautionerar Armsköld för honom av vänlighet.
Jöran är begravd i Malexander, där hans epitafium hänger i kyrkan.
∇
Forskningsdata
- namnteckning: Jöran Armskÿldh (1638, avskr.)
- namn (andras stavsätt): Jöran Andersson (1622-1634); Wälb. Jöran Andersson (1637); Wälb. Joran Andersson (1638); Jöran Armskÿl (1638); Joran Ahrmskiöldt (1642); Jöran Ärfmeskiöld (1642); Wälb. Jöran (1643); Welb:ne Jöran Armsköld (1646); Welb:ne Jöran Armsköldh (1646); Welb:ge Jöran Armskiöldh (1646); Welb. Jöran Armskiyld (1648); Ryttemästaren welb. Jöran Armskiyld (1649); Ryttemestaren Armskiyldh (1649); Ryttemestaren Welb. Armskyldh (1649); Welb. Jöran Armskyldh (1650); Ryttmästeren welb: Jöran Armskylld (1653); Ryttm:re Jöran Andersson (1665)
- dopv. v39085.b8.s3(1634)
- domb. v210541.b440(1622); v217748.b2200(1637); v217749.b990(1638); v217751.b200(1642); v217751.b2060(1643); v217753.b520(1646); v217753.b670(1646); v217754.b770(1648); v217754.b2160(1649); v217755.b1170.s64 f(1650×2); v217756.b2220.s167(1653); v217756.b2230.s169(1653); v217757.b1200 ff(1655); v217758.b3350.s37(1665); v217758.b4230.s33(1669)
- rusttjänstlängder. 1638-1642: v910842.b1670.s311(1638-1642)
Lämna ett svar