De Gyllenståhlska fastigheterna – Dåtidens investeringar

Gabriel Gyllenståhl var mycket förmögen. Hans två äktenskap var förmånliga, men framförallt var han en mycket duktig investor. Det kan mycket väl ha varit en fördel för honom att inte vara belastad av tidigare adelsgenerationer och gods. Han var ny i adelsvärlden, och han förstod att utnyttja sin position till egen fördel. Han adlades mitt i en tid med kraftiga såkallade adelsreduktioner, vilket innebar att adeln måste lämna tillbaka stora delar av deras gods till kronan. Karl X Gustafs reduktioner drabbade adeln 1655 och 1670-1680, och sedan avlöstes de helt enkelt av Karl XI’s reduktioner 1680-1700. Många adelsfamiljer miste sålunda en stor del av deras inkomster under denna tid, och Gabriel Gyllenståhl, som inte drabbas av reduktionerna, lånade en rad av dem pengar och betalade deras skulder mot att de överlät gods till honom. På så sätt lyckades han köpa och överta mer än 60 säterier och gårdar, ofta från ekonomiskt pressade adelsfamiljer. Det var inte så att han själv bodde på gårdarna; tvärtom verkar han ha bott kvar på Södra Linnekulla genom alla åren. Det var även vanligt att byta en gård mot en annan, för egentligen spelade det ju inte så stor roll vilka gårdar man hade. Det var helt enkelt den tidens investeringar – för varje gård man ägde fick man inkomster från lantbruket.

Läs mer

1867-1869: Tre svåra år

Så här beskrevs de tre svåra åren 1867-1869 100 år senare:

De tre sista åren af 1860-talet var svåra år för vårt land och folk. Året 1867 ingick i våra bygder med stark kyla. I mitten av januari kom ett par dagars blidväder, men så satte kylan in igen, en lång tid med mer än 20 minusgrader och yrväder med störningar i trafik och arbeten. Vättern hade gått upp under blidvädret och en båt var på väg söderut mot Jönköping. Men kylan kom hastigt och överraskande och gjorde att sjön lade sig igen. Båten frös fast i isen och måste sågas in i hamn.

Februari månad var blid. I mitten av månaden var all snön borta. Men med mars månad kom kylan på nytt, och den höll i sig fram emot den 25 med upp emot 17 graders kyla. Början av april var vårlig, men i mitten av månaden var det kallt och snöigt igen. Först den 20 april kom våren på allvar med 14 graders värme. Första maj var våt och kall med stark blåst och snöyra och Vättern låg fortfarande isbetäckt. Den 7 maj kom ljumma sydliga vindar, men endast för en dag, temperaturen gick åter ner till 1-2 plusgrader ända fram till den 27 maj. Den 21 var det full snöstorm.

När juni månad gick in syntes endast knoppar på lövträden, och gräsmattorna var mer bruna och grå än gröna. Lantbrukarna började nu hysa allvarliga farhågor och klagade på vädret. Så kom en period med värme och regn, men den riktiga värmen dröjde ännu medan regnet fortsatte. Vid mid­sommar­tid var det vackert, men redan i början av juli kom regn och rusk igen. Inte skurvis utan ihållande regn i timtal. Hela hösten betecknades som mycket regnig, och året 1867 gick sedan allmänt under benämningen ”det våta året”. 

Det var dessa förhållanden som många utvandrare flydde ifrån, bl.a. Frans Ahlfort och hans familj.

Pygmæus Alfort i Adolph Törneros’ brev

Adolf Törneros var en oerhört duktig brevskrivare. Han längtade ständigt till landet och for runt i diligens med sina elever och vänner. På dessa turer skrev han en mängd brev till sina vänner. Adolf Fredrik Alfort omnämns i flera brev som en av hans nära vänner som besöker honom dagligen. Han måste ha varit påfallande liten, för detta är något som Törneros alltid framhåller.

Läs mer