Släktens historia i korta drag

Tre skilda öden

(Fortsatt från avsnittet Kapten Erik Alfort om den äldre generationen)

Eriks tre barn Maria Catharina, Gabriel och Carl Henric kom att få helt skilda öden.

Maria Catharina “Maja Caisa” Ericsdotter Allfort (1702-1781) fick tidigt ett oäkta barn med drängen Jonas AnderssonLiljeholmen. Barnet tycks inte ha överlevt, men deras kärlek dog inte. Föräldrarna skrev dock äktenskapskontrakt med en bokhållare i Norrköping och krävde att hon gifte sig med honom.

När hon vägrade, drog bok­hållaren Maja Caisas föräldrar i rätten för brutet äktenskaps­löfte, vilket de uppfattade som mycket skamfullt. Rätten resolverade emellertid att flickan fick gifta sig med vem hon ville, så Erik var tvungen att skaffa sin dräng en soldatnäring och ett torp i grann­församlingen. Han fick då soldatnamnet Jonas Ekstrand.

Paret fick 7 barn som överlevde till vuxen ålder, men hennes föräldrar var mycket arga på henne hela livet. Kanske sågs de inte ens på många år; i varje fall upptäckte hon inte förrän hennes mor dog att de hade gjort henne arvlös och hade givit allt till hennes bror Gabriel. Både Maria Sophias sista testamente och dotterns brev till myndigheterna där hon ödmjukt ber få veta extakt vad som gäller finns bevarade. Det är mycket rörande läsning. Hennes mor skriver:

Maria Sophias testamente 1754Såsom min k. dotter Maria Catharina hafver i sin Barndom försadt sig med sitt Giftermål med sin man mot sin k. fader och mig, at wij gorde henne aldeles arflös och lade in på Sunds Ting at hon aldeles intet skulle få något arf, men som hon har så mycket bedt om förlåtelse och jag efter et moderligt hjerta har låtit beweka mig at gifwa henne til, för jag vet at jag tusend gånger så mycket har brutit min nådiga Gud emot, derföre hafwer jag med et sundt och hälsosamt förstånd gifwit henne til och lofwat at jag efter min död skall gifwa henne Sjutusend Rdr ur Börgöls hammare efter min död så snart at all gälden är betalt som der är både för Löwingsborg hwad som der återstår til at betala och annan gäld, så skall hon hafwa 7 tusend Rdr utaf hwad som blir igen, hammaren skulle hon kund hafwa makt at börda honom, så framt min k. Son intet will behålla honom, men sina 7 tusend Rdr skall hon hafwa riktigt ut och dem skall hon gifwa sina barn efter sin död 1 Tusend Rdr hwart barnet, men hwad som är wid Lillieholmen skall min k. Son allena hafwa, både Lillieholm och alla de andra gårdar och Torp, ehwad annars det är som der under ligger, utan den ringaste åtala men Löwingsborg skall Gustaf Ståhlgren hafwa och hwad intet är betalt skall betalas med Börgöls arrende eller det försäljes. Min k. dotter skall med all taksamhet intaga hwad jag har gort med som blifwer öfwer när de Sju tusend Rdr och Gälden skall min k. Son hafwa det andra, min k. Son skall ock wara nögder med hwad af moderlig kärlek har gort, at det skall wara så säkert at det aldrig rubbas mer (…)

garbos fargarboHennes barn fick sålunda 1000 riksdaler vardera, och detta har säkert varit medverkande till att de med tiden blev en mycket stor och framgångsrik bondesläkt i Norra Småland. Bland dessa många ättlingar finns det en som har uppmärksammats särskilt mycket, nämligen slakteriarbetaren Karl Alfred Gustafssons dotter, som reste ut i världen under namnet Greta Garbo.

gabriel alfortÄldste sonen Gabriel Ahlfort (1703-1780) blev amiralitetskapten som sin far och seglade runt jordklotet. Sina upplevelser nedtecknade han i en unik dagbok som har ärvts av hans ättlingar som inte längre bär namnet Alfort. Han deltar i en expedition som ska gå till Madagaskar, där en piratkoloni har lovat svenska kungen en svensk koloni och rikliga handelsintäkter om Sverige vill stötta piraterna gentemot Europas andra stormakter. Expeditionen misslyckas och når bara till Spanien, men Gabriel kommer ändå ut och reser på världshaven. I sin ungdom reser han ofta til Riga, Holland och Spanien, men en resa går via Sydafrika till Batavia (nuvarande Jakarta), Indien och Mekka. Sjörövarattack, livsfarliga händelser och hundratals sjuka ombord beskrivs med torra konstaterande meningar:

[3. oktober 1721] gick vår storstång över bord, samma dag voro två turske skepp oss på sidan och ämnade oss äntra, men när de förnummo att vi förde elva stycken och mycket folk togo de till flykten.

[6. november 1730] Här vid vill jag anföra att vi uti detta förberörde Cap hämtade färsk vatten samt färsk kost och därhos fingo vi i stället för 12 döda av några och femtio tillika friskt folk i stället, så att talet på vår besättning åter blev som förr, då vi utgingo från Amsterdam 180 själar, men vi lämnade våra sjuka i det där varande sjukhus.

[9. februari 1731] kom vi till ankar vid Strat 26 mil på denna sidan Batavia, då vi hade haft mellan Cap de Bona Esperance och den platsen 124 döda människor och de övriga sjuka så att i skeppet icke fanns mer än 2 rätt friska och 3 som kunde något hjälpa oss i arbetet (…)

[4. mars 1731] blev jag kommenderad på amiralsskeppet Hasburg, vilket kommenderades av kapten Martin Martål, vilket skepp jämte trenne andra skepp blev kommenderat att göra den där boende hedniska konungen assistense, emedan dess undersåtare hade i sinnet att mörda honom och taga i stället dess son till konung.

Efter en resa till Stralsund för att hämta ekstockar till skeppsbygget i Karlskrona får han permission att resa hem till Liljeholmen där han har ett mycket viktigt ärende. Han reser i tre dagar innan han kommer fram, och 27. oktober 1725 friar han till sin 10-åriga kusin Anna Brita Wetterström. Han är då själv 22 år gammal. De trolovar sig i lönndom och det kommer att gå 8 år förrän de kan avslöja det för deras respektive föräldrar. Hans far dör till och med i 1730 medan Gabriel är ute och reser i Europa. Sedan far han på den långa resan till Indonesien, men när han kommer hem på julafton 1733 ska hon just fylla 18 år. Året därefter får de lov av kungen att gifta sig, och de kommer att bli lyckliga och få 11 barn på Liljeholmen, och det är dessa som alla senare medlemmar av Alfortsläkten är ättlingar till.

Erik och Maria Sophias yngsta son Carl Henric Ahlfort (1713-1740) hade mindre tur. Även han fick en militär utbildning, och han inkallades som furir till det sista katastrofala svenska försöket att återerövra Sankt Petersburg, som hans far hade varit med om att förlora. Han lyckades dock inte ens komma till fronten, därför att han dog i början på maj 1740 vid sjön Vanajavesi. Det var ett extremt kallt år, så han kan ha fallit genom isen, eller kanske blivit sjuk av kylan. Han var ogift när han dog, men hemma hade han lämnat en tre år gammal oäkta son som han hade med en av pigorna på Liljeholmen, Sara Larsdotter. Efter att de hade erkänt deras synder öppet i kyrkan hade de emellertid lämnat varandra, och vi vet inte vad som hände med sonen efteråt, utom att han tycks ha uttagit bördbrev, vilket lär tyda på att han har sökt sig till ett hantverks­lag.

Läs fortsättningen om Gabriels ättlingar i avsnittet Rötter och grenar

icon-check  03-11-2016

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *