Brev och dagböcker / Originalen på Liljeholmen / Rekommenderat

Gabriel Ahlforts resor på världshaven

Gabriel Ahlforts namnteckning 1770.

Gabriel Ahlforts namnteckning 1770.

Gabriel Ahlfort blev kapten i flottan precis som sin far och reste i sin ungdom vida omkring på världshaven. Han efterlämnade en unik dagbok där han berättar om sina upplevelser på havet och i främmande länder. Stilen är mycket torr och ordknapp, utom när känslorna bryter igenom när han ska berätta om sin älskade Anna Brita och sina kära föräldrar.

Härnedan återges utdrag av dagboken som den tryckts i femte bandet av lokalhistoriska skriften Från Sommabygd till Vätterstrand 1955, då dagboken var i Naëma Pontins [1.2.3.3.3.1.3] ägo. Stavningen har moderniserats i samband med utgivningen, utom när det gäller namn på personer, platser och skepp. Jag har försökt rekonstruera hans resor utifrån dagboken och har ritat kartor som visar ungefär hur han reste.

Berättelserna bekräftas i hans “CV” från flottan i Karlskrona.

Volontär i flottan 1721

Gabriel berättar först om när han blev inskriven i flottan. Resan över land till Karlskrona tog en vecka.

Anno 1721.

1 april kom jag i kungens tjänst som volontär.

31 maj fick jag brev att jag skulle komma till Carlscrona, min tjänst uppvakta.

7 juni reste jag ifrån mina kära föräldrar.

14 dito kom jag till Carlscrona.

Den 15:de skedde mönstring.

30 dito blev jag kommenderad på Kungl. Maj:ts tredäckade skepp Enigheten, vilken låg på Carlscrona ström för brandvakt.

(Enigheten var ett svenskt linjeskepp med 94 kanoner byggt i Karlskrona i 1696 av den engelska skeppsbyggmästaren Charles Sheldon. Skeppet var med under expeditionen mot Danmark år 1700, slaget i Køge Bugt 1710, och vid Rügen i 1715. Det ingick i den förenade flottan 1721.)

25. maj står sista slaget i det Stora Nordiska Kriget i Sundsvall mellan 300 svenskar och mer än 7000 ryssar. Svenska stormakten börjar falla sönder på allvar, trots Gabriels fars hjälteinsats. Troligen var det i samband med detta anfall som Gabriel inkallades några dagar senare. 30. augusti underskrivs freden i Nystad, där Sverige förlorar Livland, Estland, Ingermanland, Dagö, Ösel och sydöstkarelen till ryssarna.

Madagaskars pirater 1721-1722

Rekonstruktion av den misslyckade Madagaskarexpeditionen 1721-1722.

Det dröjer inte länge förrän Gabriel får en betydligt mera utmanande uppgift: Han kommenderas på en farofylld resa till Spanien, som bjuder på både livsfarliga revlar, storm och sjörövaranfall. Det var en väldigt oorganiserad expedition som skulle ha gått till Madagaskar, men som tog slut i Cádiz i Spanien.

En grupp pirater – många av dem kriminella ifrån England – hade grundat en koloni på Madagaskar icon-external-link. De var nu på utkik efter en beskyddande europeisk supermakt som kunde säkra kolonin mot anfall utifrån, och då var Sverige ett självklart val. De hade träffat Karl XII i Ottomanska Riket som var Sveriges allierade, och hade erbjudit honom att bedriva handel på Asien i gengäld mot svenskt skydd. Dessutom skulle Sverige få ön Sainte-Marie som egen koloni. Karl XII accepterade förslaget och lovade en kapten Caspar William Morgan att han skulle få bli guvernör i en framtida svensk koloni på ön Sainte-Marie (Nosy Boraha), som var hjärtat i piraternas madagaskiska koloni. Projektet misslyckades då kungen blev skjuten samma år innan planerna hann verkställas.

Efter några års hemliga förhandlingar skaffade man emellertid två fregatter i Karlskrona, som skulle resa till Madagaskar. Fregatterna Jarramas och Fortuna kommenderades av kapten Ulrich Ulrich, och Gabriel Ahlfort var med på denna resa.

31 juli blev jag kommenderad på kungl. Fregatten Jaramas, som kommenderas av generaladjutant Uldrikh Uldrikh, vilken fregatt var kommenderad till Mallegarsko [Madagaskar].

Planen var att segla via Göteborg till Île de Baste vid Morlaix i norra Bretagne, där de skulle möta kapten Morgan och hans skepp. Utrustningen försenades emellertid, så Jarramas seglade i förväg ensam. Det blev ingen avslappnande resa.

Den 6 augusti gick vi till sjöss.

12 dito kom vi till Götteborg.

31 dito gick vi därifrån och samma dag kom vi till Marterland [Marstrand?].

21 [september?] kom vi på grund på flamske revlarna utanför Calis [Calais], och hade så när mist skeppet.

Av någon anledning beslutar kapten Ulrich – mot sina order – att de ska fortsätta ensamma utan Morgan, som får vänta på de övriga svenska skeppen i Morlaix.

1 oktober passerade vi Barleshock [Morlaix/Bordeaux?].

3 dito gick vår storstång över bord, samma dag voro två turske skepp oss på sidan och ämnade oss äntra, men när de förnummo att vi förde elva stycken och mycket folk togo de till flykten.

10 oktober kom vi till ankars på Cadix [Cádiz’] redd uti Hispanien.

Cádiz år 1813.

Cádiz år 1813.

Det kan verka ofattbart att Gabriel kan skriva så sansat om alla olyckor och faror. Orsaken kan dock mycket väl vara att dagboken har skrivits i efterhand många år senare. Trots att boken berättar om perioden 1721-1751 är texten på bokens pärm nämligen Amsterdam d. 29 ochtober Anno 1733. Det verkar sålunda som att den först har skrivits på vägen hem från Amsterdam till Liljeholmen när han skulle hem och gifta sig 1733. Man kan tänka sig att han har skrivit notiserna med utgångspunkt i en loggbok eller liknande. Detta skulle kunna förklara den ordknappa stilen.

Väl framme i Cádiz visar det sig att de inte finns tillräckligt med pengar för att genomföra expeditionen, och dessutom har det blivit för sent på året för att runda Godahoppsudden, så de är tvungna att återvända till Sverige. Besättningen är ganska besvikna; kanske är det därför Gabriel inte alls berättar om hemresan.

Det dröjer mer än ett halvår innan han är hemma på svensk mark; 23. juni förtöjer de skeppet i Karlskrona. I Sverige är man inte imponerade – massor med pengar har spenderats och inget resultat har uppnåtts. Kapten Ulrich ställs för en militärdomstol och expeditionen beordras återupptagen med en annan kapten.

Stralsund och Riga 1723-1726 – och trolovning i lönndom

1723 blir Gabriel artillerimästare och seglar med lastdragaren Anklam till svenska Pommern för att hämta ekstockar till skeppsbygget i Karlskrona.

23 december lade vi ut med skeppet att gå till Strahlsund med en transport av soldater av Cronobergs regemente.

Anno 1724.

1 januari begynte vi att skaffa ombord.

20 dito transportera vi soldaterna ombord.

25 dito lyfte vi ankar.

28 dito ankrade vi på den pommerska sidan och strax sätta soldaterna i land och gick till sjöss.

2 februari kom vi in på Carlscrona redd igen.

4 dito mönstrade vi ifrån skeppet.

19 dito reste jag hem till mina k: föräldrar.

23 dito kom jag hem.

30 maj reste jag hemifrån och kom till Carlscrona d. 3 juni.

5 dito inventerade jag skeppet Ankelam ifrån mig till arklimästaren Carl von Heider.

En månad senare är han ute och reser igen.

6 juli blev jag kommenderad att taga uppbörd på lastdragaren Wolna, vilken skulle gå åt Riga i Liffland och fördes av cap. lieut. Anders Möller.

19 lyfte vi ankar och gick till segels.

24 dito ankrade vi på Dyneåhn [Daugava] en mil från Riga stad.

27 dito varpade vi oss till Riga, varest vi sedermera intogo mastträn och hampa.

28 augusti gick vi till sjöss.

Den 15 september kom vi till ankars i Slitö hamn vid Gotland.

24 dito lyfte vi ankar och gick till segels.

2 oktober gick vi till ankars under Hanö.

3 dito lyfte vi ankar och seglade till Carlscrona.

6 dito lade vi skeppet på varvet. Sedermera förrättade jag arklimästartjänst i land.

Rekonstruktion av resorna till Stralsund och Riga.

I maj 1725 reser han återigen till Riga, nu med regalskeppet Solen. Resan till Riga hindras av motvind, så de är tvungna att gå i hamn på Gotland. Resan kommer därför att ta tre veckor. I Riga lastar de 47 spiror till master och 990 knapphult. De lättar ankare 7. juli, men efter en vecka är de återigen tvungna att söka i hamn i Slite på Gotland, där de ligger kvar i 10 dagar. Inte förrän 26. juli är de hemma i Karlskrona igen.

Efter ytterligare en resa till Stralsund för att hämta ekstockar “bekom jag 23 oktober permission att resa till min födelseort“. Detta besök leder till en av dagbokens stora överraskningar.

24 [oktober] reste jag ifrån Carlscrona.

27 kom jag hem. Och under hemmavarandet friade jag till Anna Brita Wetterström och vi trolovades, dock i lönndom, hon 10 år och jag 22 gamla.

Inte förrän 8 år senare kunde de avslöja trolovningen för omvärlden.

Efter ett halvt år på Liljeholmen väntar ytterligare 8 månaders tjänst i Karlskrona – och en befordran.

Anno 1726.

22 april reste jag hemifrån.

27 dito kom jag till Carlscrona.

7 maj blev jag avancerat till högbåtsman men skulle dock göra arklimästartjänst till dess någon ledighet bleve.

15 juni blev jag kommenderad med skeppet Solen under kapten Jacob Anckarfiells kommando att gå åt Riga.

Här hämtar de återigen mastträn åt amiralitetet i Karlskrona. Han återvänder från denna resa i september och tillbringar sedan ett par månader på en resa till Stralsund med samma lastdragare för att hämta ekewärke åt amiralitetet.

Dokumentation rörande Gabriel Ahlforts handelsresor till Riga och Stralsund med lastdragaren Solen 1726. Flottans Arkiv.

Dokumentation rörande Gabriel Ahlforts handelsresor till Riga och Stralsund med lastdragaren Solen 1726. Flottans Arkiv.

10 [december] måste vi löpa in till Carlshamn för contrarii vind och storm och i det samma stötte skeppet på en klippa och då vi äntligen kom inom fästningen till ankars blev skeppet fastfruset och jag måste rida expre till Carlscrona och avhämta order att skeppet skulle ligga där och folket gå landvägen till Carlscrona.

Anno 1727

2 januari blev jag sjuk. 18 dito fick jag permission att resa hem.

19 reste jag och kom hem d. 23 och under hemmavarandet stadfästes mitt äkteförbund att oryggeligen hålla.

14 april reste jag hemifrån, 19 kom jag till Carlscrona.

Utlandsresor 1727-1729

År 1727 får Gabriel lov att resa ut och euertera sig uti navigation, som det uttrycks i en anmodan till häradsrätten där han genom anbud vill säkra sig att det icke någon uti arftagande eller andre actioner honom till prejudice må sluta, giöra och låta, förrän han hemkommer och wederbörligen efter lag och stadgar, som en sterbhus-interessent, stämd, hörd och lagsökter blifver. Rätten accepterar att skriva hans anmodan i protokollet, men lovar inte att efterleva den, emedan till den samma eij finnes några tillförlåteliga skiähl. Gabriel har utan tvekan haft sin älskade Anna Brita i tankarna; han kunde nog inte göra sig förhoppningar om att få gifta sig med en adlig kvinna om inte han hade Liljeholmen som arvegods.

Rekonstruktion av resorna till Medelhavet 1727-1729.

Under den följande tiden gör han en rad resor mellan Amsterdam och Cádiz, och båda städerna måste ha känts ganska hemtrevliga efterhand. Den första av dessa resor verkar rätt improviserad:

7 juni fick jag permission att resa utomlands.

14 dito reste jag från Carlscrona med skeppar David Selno som passagerare åt Amsterdam att söka min fortun utomlands.

20 dito passerade vi förbi Köpenhamn.

21 ankrade vi i sundet mellan Hälsingör och Hälsingborg.

22 lyfte vi ankar och gick till segels.

6 juli kom jag till Amsterdam i Holland.

8 tog jag mina saker i land och fick kvarter hos en skepparänka vid namn Christina Broun.

12 dito förhörde jag mig med ett fregattskepp vid namn Konung David, vilket fördes av kapten Carle Segenberg till Cadix i Spanien.

14 seglade vi från Amsterdam.

25 konvoj till Tessel [Texel].

23 september lyfte vi ankar och gick till sjöss.

25 fick vi Engeland i sikte men då vi kom in i Canalen emellan Engeland och Frankerike fick vi så starkt väder med contrarij vind att vi måste gå tillbaka och då vi länge hade prövat kom vi åter in til Tessel d. 6 oktober, varest vi blevo liggande till den 22 dito, då vi lyfte ankar ock gick till segels.

30 dito kom vi åter in i Canalen, 16 november kom vi till Cadix i Hispanien.

Efter ytterligare några resor mellan Cádiz och Amsterdam befinner sig Gabriel i augusti 1729 i Cádiz, och där blev vårt skepp sålt till de Spanier för 54000 spetie Riksdaler.

Samma dag gick vi i land i staden Cadix.

18 dito förhyrde jag mig med en engelsk fregatt av 20 stycken som konstapel, vilken fördes av capiten Broun och skulle gå åt Genua i Etallien [Italien].

20 september passerade vi fästningen Gebraliter [Gibraltar] och kommo in i medellanske havet [Medelhavet].

25 dito passerade vi ön Maiorka, 26 ön Minorka, i oktober kom vi till ankars vid staden Genua i Etallien.

13 dito blev vi avbetalta och gingo ifrån skeppet.

14 dito blev jag åter förhyrd med en annan engelsk fregatt vid namn Johanna, vilken kommenderades av kapten Martin åt Allecanta [Alicante] i Spanien.

30 november kom vi till ankars på Cadix redd i Spanien.

Man kan fråga sig varför han gjorde det. Varför reser en ung man på 24-26 år ut i det blå utan fast destination och utan att tjäna mera än han hann spendera under resan? Förmodligen av samma skäl som unga människor gör vad som i grunden är exakt samma sak i dag: för att uppleva och se världen. Det var med andra ord den tidens interrail.

Eriks död

Gabriel, som fyllt 26 år, är fortfarande i Cadiz när han får beskedet om sin fars död hemma på Liljeholmen. I dagboken börjar han plötsigt skriva i nutid.

18 december är min salig fader Capitain Erik Ahlfort hemma på Lillieholmen bliven död, sedan han merendels ett helt års tid legat på säng efter det han brutit sitt högra ben av sig, 73 år gammal.

 1730 d 20 januari är dess andelösa lekamen bliven hederligen begraven vid Torpa kyrka uti vår morfaders grav. Detta är mig igenom brev berättat.

Erik Alfort begravs sålunda i Gabriel Gyllenståhls grift. Möjligen var han bara 70 år; det är i alla fall vad som står i kyrkboken när han begravs.

Den långa resan 1730-1733

14 dito gick ifrån Cadix som passagerare på en engelsk fregatt med vilken jag till London i Engeland d. 12 februari anlände.

15 dito gick ifrån London som passagerare på en piqietbåt, vilken av skeppare Krawa fördes och kom därmed till Rotterdam i Hålland d 19 i berörde månad.

Rekonstruktion av Gabriels långa resa 1730-1733.

Rekonstruktion av Gabriels långa resa 1730-1733.

Nu börjar Gabriel få mera spännande uppgifter. Han är mycket entusiastisk när han anlitas som konstapel på et holländsk skepp med 28 kanoner, men tyvärr visar sig skeppet vara så läckt att de är tvingade att lägga henne på varv. Han får då se sig om efter ett annat skepp och får syn på ostindienfararen Klarabeek, som styrs av kapten Christian van Dam. Det blir början på ett långt och farofyllt äventyr som bringar honom till både Jakarta, Ceylon, Mekka och Sydafrika. De avgår från Fort Rammekens söder om Rotterdam d. 2. maj 1730.

4 augusti passerade vi linjen Equinoctiale.

13 dito kom vi till ankars vid Cap de Bona Esperance [Godahoppsudden] uti Sydafrika, vilken plats ligger 2000 mil från Amsterdam

Det låter så enkelt och smidigt, men det var ingen lek att resa på stora haven på 1700-talet, och resan hade redan börjat kosta människoliv.

6 november kapade vi ankaret och gick till segels att fortsätta vår resa som ännu var 1600 mil till Batavia [Jakarta]. Här vid vill jag anföra att vi uti detta förberörde Cap hämtade färsk vatten samt färsk kost och därhos fingo vi i stället för 12 döda av några och femtio tillika friskt folk i stället, så att talet på vår besättning åter blev som förr, då vi utgingo från Amsterdam 180 själar, men vi lämnade våra sjuka i det där varande sjukhus.

Det kom att bli mycket värre än så.

Anno 1731.

9 februari kom vi till ankar vid Strat 26 mil på denna sidan Batavia, då vi hade haft mellan Cap de Bona Esperance och den platsen 124 döda människor och de övriga sjuka så att i skeppet icke fanns mer än 2 rätt friska och 3 som kunde något hjälpa oss i arbetet, men lyckan gav Gud att vackert väder var och att vinden stannat oss, icke långt härifrån ligger staden Pandum [Bantam], varest man hämtar peppar. Därifrån fingo vi folk, som arbetade upp skeppet och d. 28 dito till ankars på Batavia uti Indien [Ostindien, dvs. Indonesien], då jag tillika med de övrige sjuka fördes opp till det där varande sjukhuset.

Namnet Strat återger utan tvekan det holländska ordet straat ‘sund’, som på indonesiska har lånats i formen selat med samma innebörd. Detta bekräftas av att Gabriel i meritlistan kallar det för Stratsunda, vilket är det holländska namnet, Straat Soenda. Efter att de passerat sundet och rundat Javas hörn skulle de då kommit direkt till den viktiga holländska kryddmarknaden Bantam, och det är säkert det namnet som Gabriel i meritförteckningen kallar Pandum. (Den som utgav dagboken på 1950-talet har dock läst detta namnet som Randum, men det är troligen fel).

A Dutch map of the Indian Ocean from 1700, showing the area that Gabriel visited.

A Dutch map of the Indian Ocean from 1700, showing the area that Gabriel visited.

Efter avslutad sjukdom kommer Gabriel med ett annat skepp, och då inträffar en av de kanske märkligaste händelserna på den händelserika Ostindienresan.

4 mars blev jag kommenderad på amiralsskeppet Hasburg [Heesburg], vilket kommenderades av kapten Martin Martål [Minut?], vilket skepp jämte trenne andra skepp blev kommenderat att göra den där boende hedniska konungen assistense, emedan dess undersåtare hade i sinnet att mörda honom och taga i stället dess son till konung.

Indonesien bestod av en rad mindre konungariken som kontrollerades av Holland. I detta fallet var det sultanen av Palembang som de skulle hjälpa under ett uppror av bugineser på ön Bangka. Läs mera om denna intressanta historiska händelsen här.

Efteråt verkar de ha återvänt till Batavia.

2 april gick vi ifrån Batavia. 9 gick vi till ankars vid Pandum [Bantam]. 29 gick vi därifrån. 1 juni återkom vi till huvudstaden Batavia.

Den följande tiden blir mycket svår. Detta är enda tidpunkten då Gabriel alls klagar på förhållandena trots att de ofta var mycket svåra.

Den 8 gick vi åter därifrån och kom 3 mil därifrån, varest vi igenom natt och dag måst kölhålla skeppet, som var ganska läckt, varvid vi hade ett ganska svårt arbete igenom natt och dag och intet mer än 1 ½ styver om dagen att leva av, alltså blev folket merendels sjukt och dött av rödsoten, vilken sjukdom även mig överkom tillika hade jag svåra blessurer i mina ben, så att jag fördes därifrån till Batavia sjukhus d. 12 juli, varest jag blev liggande till den 1 september, då jag blev kommenderad på skeppet Het Land van Beloofte med capitain Giulkus Oudeman [Gillis Oudemans] att gå igenom Röda Havet 1500 mil till en plats som heter Mocka uti Arabien.

Tidningen Europische Mercurius rapporterade vilka varor de elva skeppen hade tagit med sig hem från Ostindien 1734. Gabriel hade tidigare varit på tre av dessa skepp.

Tidningen Europische Mercurius rapporterade vilka varor elva nyss återvända skepp hade tagit med sig hem till Holland från Ostindien 1734. Gabriel hade tidigare varit på tre av dessa skepp: Klarabeek, Het Land van Beloofte och Haapburg.

Man kan knappast påstå att han klagar för mycket. Vi vet från andra källor att kapten Gillis Oudemans senare var kapten på skeppet Haapburg, då han och tre andra officerare anklagades och dömdes för korruption. Han skickades omedelbart hem till Nederländerna.

1 oktober seglade vi från Batavia.

9 december kom vi till ankars vid Pontugala [Punnaikayal] på den malabariska kusten. 28 dito gick vi därifrån.

1732 d. 23 januari kom vi till Cosin [Cochi], vilken även ligger på den Malabarska kusten, varest vi intogo en stor del peppar. 2 februari gick vi till segels därifrån.

29 kom vi till den stora ön Zeilon [Ceylon] och där lämnade vi en ädel herre [Gualerus Woutersz], som skulle bliva guvernör.

4 mars därifrån och kommo till Meca uti Arabien d. 6 april, varest vi lossade pepparen, och hade bort intaga last av arabiska caffebönor, men som den där förutvarande holländska kommisarien icke upphandlat dem, måste vi d. 20 augusti med barlast gå därifrån.

Hur de tillbringar de fem månaderna i Mekka får vi inte veta. Det är som att Gabriels liv levs på havet och tiden på land är obetydliga mellanrum.

Nu skulle man kunna tro att det var dags att återvända till Sverige, men Gabriel var inte klar med att resa i Ostindien.

1733 d. 19 januari åter till Batavia på ön Java i Ost-Indien.

D. 17 februari med skeppet åter till Onricht [Onrust], varest jag åter tredje gången med en båt fördes till Batavia hospital, då bestod passion i frossa.

22 därifrån och d. 15 mars på skeppet Barbilie [Berbices], som skulle gå åt Holland tillbakars.

D. 6 april seglade vi ifrån Batavia och kommo d. 17 juni till Cap de Bona Esperance i Syd-Africa. D. 2 juli lyfte vi ankar och gick därifrån.

Vi vet från andra källor att Berbices, som var et gammalt skepp byggt 1709, gavs upp i Batavia i 1734, och inga långa resor gjordes efter 1727, så det är troligt att kapten Joris van Kleef helt enkelt konstaterade att skeppet var för slitet för att klara av hemresan så han fick byta till skeppet Alblasserdam. Gabriel nämner inte att de bytte skepp, men alla Alblasserdams datum stämmer med dagboken, och det gör även kaptenens namn.

Nu återvänder han slutligen till Holland, och mötet med europeiska fastlandet får för första gången tacksamheten att bryta ut. Först nu märker vi hans känslor kring den långa resan.

8 oktober till Tessel [Texel i Holland]. 12 kom vi till Amsterdam med mycken glädje att Gud nådeligen mig så underligen hade emot all förmodan fört så långt på återresan.

D 1 november gick därifrån med capten Hupenfelt med fregattskeppet Carlota Elienora.

D. 1 december till ankars vid Kiöpenhamn.

Familjen hemma på Liljeholmen får en aldeles speciell julklapp det året…

D. 8 kom vi till Calmar och d 14 dito till Stockholm och d. 24 julafton klockan 7 om aftonen kom jag till Lillieholmen igenom den nådige Gudens underliga beledsagande och hjälp, vareföre vare Hans tack och pris evinnerligen Amen.

Han har då inte varit hemma på 7 år.

Hemvänd ifrån havet 1733-1751

Det är en person som Gabriel i synnerhet har sett fram emot att få se igen, och strax nästa dag far han till Somvik i Malexander för att träffa henne.

25 reste jag till Somewik [Somvik].

D. 26 träffade jag min trolovade fästmö vid Malexanders kyrka, som då fyllde 18 år på 6 dagar när, sedan vi varit förlovade 7 år.

1734 jobbar han återigen som artillerimästare i Karlskrona medan han väntar på att få kunglig permission att gifta sig med Anna Brita. Det är ingen tvekan om att han är mycket förälskad, och han kan för en gångs skull inte stoppa ordflödet om den fagra jungfrun.

1735 d. 3 juli blev beviljat av kongl. Majestät att jag fick taga min trolovade fästemö Anna Brita Wetterström till hustru.

D. 12 oktober och de därpå nästföljande söndagar lystes vid Malexander för oss till äktenskap.

D. 12 november vigdes jag vid berörda dygdädla jungfru med vilken jag då redan vid Gud hade lovat så sant jag ville han skulle hjälpa mig var jag förr eller senare toge vägen i världen, aldrig skulle övergiva, så framt icke Gud igenom dödsfall eller några olovliga hinder sig i vägen insmugo, då jag utan något samvete ock velat vara min goda Ed kvitt.

Det dröjer dock inte länge innan glädjen blandas med sorg, då hennes far dör. Gabriel är återigen tvungen att lämna hustrun hemma på Liljeholmen, men när hennes mor också dör, återvänder han för att besörja om henne och Liljeholmen.

D. 10 december blev min svärfader salig Kommissarien Hr Anders Wetterström död.

1736 d. 18 februari reste jag till Carlscrona och tog mitt gamla kvarter hos banemästare Peter Berg, varest jag var till dess jag kommenderades på lastdragaren Stiernan.

1737 d 29 april blev min svärmoder välborna fru Hedwig Margareta Gyllenståhl på Somevik saligen död, bisatt i Malexander d. 9 maj. D. 7 oktober begraven. Men sedermera dess lik förd till Torpa och insatt i Gyllenståhlska griften.

1738. Detta året var jag mest permitterad att besörja om min hustrus arv och annor, mina egna angelägenheter, som bestodo i att konservera mitt eget tillkommande arv, och tillse att säteriet Lillieholmen med dess gods måtte försättas i det stånd av byggnad och reparationer att det kunde framskaffa någon nytta.

Blev jag avancerad till ordinarie arklimästare.

1739 gjorde jag tjänst i land.

D. 3 september detta år blev min broder förridaren av östgöta regemente Carl Hindrik Ahlfort kommenderad på finska compagnien och blev död i Tavasthus län d. 7 maj näst följande år uti en by benämnd Nudula [Nutula] och begraven i Holula [Hollola] kyrka. Han var då 26 2/3 år gammal. Ogift.

1740 blir Gabriel ordinarie konstapel, året efter extra löjtnant på örlogsskeppet Fredrica Amalia, och 1742 ordinarie löjtnant på skeppet Skåne. Sista resan Gabriel gör i flottan är 1751 då han som befälhavare på skeppet Portryttaren transporterar landarmén från Pommern till Åhus i Skåne.

1748 skriver Gabriel ett CV – en så kallad meritförteckning – där han upprepar allt han gjort i sin karriär. I det dokumentet bekräftas mycket av det som står i dagboken, och det fogas till lite extra information. Dokumentet kan läsas här.

Efter sin avsked från flottan med kaptenslöjtnants titel, heder och värdighet återvänder han till Liljeholmen. Hans älskade Anna Brita skänker honom genom åren 11 barn – sex söner och fem döttrar.

Hemma på Liljeholmen försökte han själv bygga en båt med köl och segel, fast det blev ingen vidare succé

Läs även hans nekrolog här.

 icon-check   24-06-2017

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *