Originalen på Liljeholmen / Rekommenderat

Erik Alforts svordomar och oqvädinsord

Erik Alfort hade precis som sin svärfar Gabriel Gyllenståhl för vana att förvänta att han fick sin vilja. Han hade ett hett temperament och var regelbundet i rättsstrid med sina grannar, sitt tjänstefolk och sin hustru. Han hade knappt anlänt till församlingen innan han började klaga på byggnadernas skick. Man ska förstås vara försiktig och inte fördöma klagomål som kan synas orimliga med våra ögon, men som var helt och hållet berättigade på hans tid. 1704 anklagar han t.ex. med all rätt ett gäng bönder för att ha metat olagligt i hans fiskevatten.

Erik klagar på olagligt fiske

Erik klagar på olagligt fiske: Wälborne Hr Capiten Alfort, Emot Arrendatoren Jon Nilsson i Brandsnähs för han skall tagit metefisk ifrån dess fiske på Sommen. Ur Ydre Härads dombok 1704.

Ramfall, teckning av Arvid Hjelmquist.

Ramfall, teckning av Arvid Hjelmquist.

Wälborne Hr Capiten Alfort, Emot Arrendatoren Jon Nilsson i Brandsnähs för han skall tagit metefisk ifrån dess fiske(?) på Sommen, Gabriel Jonsson i Eckellbo berättar, att han war med fiskaren Jöns och meta, först på Lillieholms watten och som(?) på Brandnähs grund, och innan Jon kom dijt till dem, så hafwa der(?) fådt opp 4 st. fiskar, 3: Jöns och 1: Gabriel, Jon tillstår sig tagit ifrån den 6 st. fiskar efter de dem upmett på hans watn Uthan lof, Nils i Ramfall berättar, att hans broor skulle hafwa sagdt för honom, att han förleden winters mett på samma grund som hörer till Brandnähs 6 pund fisk, derföre willia de hafwa det orört(?).

Resolutio

Efter som Rätten befinner att dätta metande är skiedt på Brandsnähs wattn och grund uthan lof, så kan inthet straff påläggas Rättaren Jon der samma städes för de 6 st. fiskar som han tagit till widermete(?), uthan Gabriel Jonsson i Eckelbo pålägges att böta för olofligt metande efter det 25 [?] B.B.L.L. 3 Rdr Smt. frälse. Dat.

Det fanns mycket stränga regler för vad som var tillåtet om man var bonde. De som brukade gården var pliktiga att reparera allt, och Erik blev arg när han upptäckte att det både fanns husröta, dåliga gärdesgårdar och diken, samt söndriga portjärn, logelås och fönsterfoder på tomten…

Inledningen till Eriks första klagomål.

Inledningen till Eriks första klagomål: Capiten widh Kongel. Ammiralitetet Edel och Manhaftig Hr Erich Ahlfort, tilltalte Enkian hustru Catarina Månsdåtter Kling i Aspenäs om huusröta på des med sin fru Ehrhållne Sätegårdh Lilliehollmen i Torpa Sn, (…). Ur Ydre Härads Dombok.

Rätten fann att han överdrev änkan Catarina Månsdotter Klings döde mans skyldigheter, då inget kontrakt fanns som krävde att han skulle svara för allt detta. Då klagar Erik i stället på kyrkvägen från Liljeholmen över Torpön till Torpa Kyrka, som var dålig.

Erik klagar på kyrkvägen 1702. Ur Ydre Härads dombok.

Erik klagar på kyrkvägen 1702. Ur Ydre Härads dombok: Sedan beswärade sig Hr Capiten Ahlfort Öfwer Kiörkiowägen emillan Lilliehollmen och Torpa Kiörkia som är Myckett elak att Rijda 1½ Mihl långh, warandes den wägen desutan Marknas- och Tings- sampt qwarnewäg. Ty afsades att LendsMan skall tillhålla wederbörande ath Rödia samma wäg hwar på sin äga, der som är deruthi försummelig stemmes hijth att Böta för tresko.

Arrebo. Källa: Krafttaget.se.

Arrebo. Källa: Krafttaget.se.

Det var verkligen en oerhört lång väg, som till och med gick över Sommens is på vintern. På sommaren fick man i stället ro i kyrkbåten från Liljeholmen till Torpa. Vartenda år var det någon som drunknade i Sommen. Det var inte förrän Eriks sons svärson lät Blåvik Kyrka bygga att det blev enklare att komma till kyrkan. Ändå var alla hushåll förpliktade att skicka minst en medlem till varje gudstjänst året om.

1707 fick han påminna om kravet att vägen skulle förbättras.

Vad värre är så var det tydligen inte alltid som Erik följde spelets regler i sin iver att få rätt. Sålunda anklagade han i 1711 bonden Lars Larsson i Arrebo för att ha flytt från arrendet av Blåvik, men rätten frikände bonden och fann att Erik hade ändrat i kontraktet. Larsson dömdes dock att betala ersättning för husröta.

Erik hade generellt sett inte mycket respekt för myndigheterna. År 1716 var han sålunda direkt inblandad i en tvist om dåligt uppförande.

1716, 14 Junii §14. Uti upskjuten sak rörande några svordomar och oqvädinsord dem Cap. Erik AhlfortLiljeholmen fält dels inför Rätten, dels mot executionsbetjente, och hvarföre han på Landsh:s befallning var af Fiscalen tilltalad, förmäler protocollet – ‟Hvarpå v. Fiscalen Mörck sig instellte, men Capiten intet, utan Notarien Israël Stenberg, hvilcken utan någon den ringaste heders wijsande hehl drucken kom in för Rätten, blunnandes hårdt och wrångt lenge med det wänstra ögat, icke kunnandes deraf annat förmärkias än att han på någon i rätten war wred, – säijandes dhertill med åth Fiscalen, honom till föracht, dhen här karlen ser illa uth, han synes grym och är dåck blijd, – Stenberg skimphade Lendzman Fundzbom och Nembdeman Jöns i Svensbo i det han hotade Lendzman, att han skall vara honom wuxen och gifwa honom an på wederbörlig ort och knyta opp byxerna på Jöns i Swensbo uti K. Håfrätten med mera wrångt och skimpheligit som han utan försyn uthkastade”.

Målet uppskjöts till följande dag, då Stenberg likaledes företrädde drucken och otidigt, och både han och Erik dömdes sålunda till ansenliga böter.

 

icon-check  06-01-2016

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *