Originalen på Liljeholmen / Rekommenderat

Erik Alforts karriär – Försvar och vinimport

Tidiga karriären

Förmodligen växte Erik Alfort upp i en varvsstad – mest sannolikt Stockholm – och han tjänade enligt egen utsago i försvaret från 1675, förmodligen i flottan, fast det är oklart var. De första 10 åren verkar han främst ha tjänat i utlandet, kanske i den engelska, franska eller holländska flottan. Vi vet med säkerhet att han gavs tillstånd att resa till utlandet vid åtskilliga tillfällen mellan 1692 och 1702, men vi vet inte vart han for. Det var ganska vanligt på den tiden att man tränade upp sig i ett främmande lands tjänst. Vanligtvis volonterade man i svenska flottan, där man sedan fick en grundläggande utbildning innan man gav sig iväg till utlandet för att bli erfaren. Emellertid verkar inte Erik ha volonterat i Sverige förrän 1685, så man kan ju undra om han hade en särskild önskan att tjäna i utlandet, t.ex. i den engelska flottan. Han var ju trots allt i någon mån engelsman. Det är dock lika möjligt att han drog till Frankrike eller Holland under det fransk-holländska kriget 1672-1678 där både England och Sverige var inblandade.

Efter att Karlskrona grundats 1679 blev han som sagt volontär där 1685, konstapelsmat 1688, underlöjtnant 1698, överlöjtnant 1700, och kapten med överlöjtnants lön 1701.

Erik befordras till konstapelsmat 1688. Detta är det äldsta dokumentet som jag hittat där en Alfort omnämns i Sverige. Flottans arkiv.

Han relativt sena inträdan i den svenska flottan och hans stora engagement för arbetet i flottan gjorde att hans privatliv fick vänta. Han gifte sig sent, efter att ha tillbringat det mesta av sitt liv till sjöss. Därför hade han ovanligt svårt att anpassa sig för ett liv på land när han slutligen var tvungen att dra sig tillbaka från havet.

De bevarade dokumenten berättar inte mycket om vilka uppgifter han fick i flottan före år 1700, men han skulle kunna varit involverad i Pfalziska tronföljdskriget 1688-1691. Karl XI skickade tolv örlogsskepp till kriget, och Erik skulle kunna ha varit ombord.

Sverige drog sig ur kriget 1691, och året efter vet vi att Erik fick tillstånd att resa utomlands under ett par år för att tillbringa tid i en utländsk flotta igen. Den här gången vet vi att hans kollegor Carl Mannerfeldt och Gustaf Psilander, som nämns strax efter Erik i dokumentet ovan, tillbringade tid i den holländska flottan 1689-1693 sep. 1689-1695, så det känns mycket sannolikt att Erik gjorde samma sak, eller något liknande.

Erich Ahlfort haar permission att fahra utomlands. Flottans arkiv 1692.


Vinimporten

Det nästa vi hör om Erik är när en tidningsreporter från Ordinarie Stockholmske Post-Tijdender rapporterar från Helsingör d. 1 juni 1696.

Erich Ahlfort hemma i Stockholm löper från St. Martin hemåt med Wijn.

Denna upptäckt fick mig att leta i Öresundstullens liggare, där den ansvarige har noterat att han passerade den dagen på sitt skepp Veritas. Han hade lämnat Stockholm d. 23 oktober det föregående året med London som sin destination. St. Martin är förmodligen den fransk-holländska ön i Karibien.

Erik passerar Öresundstullen d. 16 november 1695.

Erich Ahlfoth af Stockholm kom fra ibid. framwijst sit Söebref, dat. d. 23. Octobr. 1695 paa hans förende Skib Veritas, dermed ad London, fri.

Senare det året passerar han återigen. Den här gången hade han tydligen lämnat Stockholm d. 9 oktober på en ny färd mot London och passerade genom Öresundstullen d. 20 november.

Erik passerar Öresundstullen d. 20 november 1696.

Tydligen bodde han – åtminstone vid det här laget – i Stockholm, och sysslade med handel, åtminstone under vinterhalvåret från oktober till juni. Vi vet att några av hans kollegor också jobbade på handelsskepp under sina år i utlandet, och hans son skulle komma att göra det samma.


Nya uppgifter

Så småningom befordrades Erik till konstapel, fast det var ont om pengar efter alla krig, så både han och kollegan Gustaf Macklier (omnämnd i samma dokument som honom ovan) fick fortfarande endast konstapelsmats lön ända till 1698. Just Macklier kom att få stor betydelse för Erik i hans senare liv, särskilt efter att Macklier gifte sig 1699 och Erik träffade hans hustrus syster.

Mackliers far var en skotländsk adelsman, John MacLean, som hade invandrat till Göteborg och etablerat sig som en maktfull handelsman under namnet Hans Makeléer. Han hade 15 barn, som nästan alla antingen blev eller gifte sig med officerare i flottan.

1698 när nioåriga kriget var över, befordrades Erik igen, nu till underlöjtnant. Han kom då att ersätta den 15 år yngre Macklier, något som visar hur försenad Eriks karriär verkligen var. Återigen fick Erik permission från tjänsten. Sverige hade emellertid fått en ny kung, den självsäkre tonåringen Karl XII, och han hade några spännande uppdrag att ge Erik när han återvände.

Erich Ahlfort

Erich Alfort, permitterat – Efter Kongl. maijts nådigsta fullmacht af d. 17 martij Avancerat till Underlieutenant uti Gustaf Mackliers ställe. Krigsarkivet 1698.

Erich Ahlfort, permitterad. Flottans arkiv 1699.

Underlieutenant Erich Ahlfort, permitterad. Flottans arkiv 1699.

Från år 1700 tog Eriks karriär sålunda fart. Det året var han tillbaka på jobbet som kapten på det 120 m långa fartyget Wrede med 52 kanoner, 381 båtsmän och 75 soldater. Skeppet, som hade byggts 1697 av skeppsbyggmästaren Falk i Karlskrona, deltog i expeditionerna mot Danmark och Livland det året, och Erik var förmodligen med på båda resorna. I augusti var han med om att genomföra Karl XII’s landgång i Humlebæk norr om Köpenhamn, och i oktober forslade samma konvoj kungen och svenska armén till Livland, där de sedan marscherade till det belägrade Narva som de befriade i det sedan så berömda slaget. Läs mera här. När arméerna möttes i november hade konvojen återvänt till Sverige, och Erik hade varit dopvittne för kapten Mackliers dotter på Linnekulla. På dopet träffar han även sin blivande hustru, och han gifter sig 3/4 1701. Hans äktenskap hindrar honom inte från att stanna kvar i flottans tjänst som artillerilöjtnant och kapten på den mindre brigantinen Kräftan med 14 kanoner. Han omtalas då i flottans arkiv bland Skeps Capiteiner som njuta Öfwer Leutnantz löhn. Den listan är han fortfarande på när han pensionerar sig i 1707.

Denna kartan från 1704 visar den brinnande fästningen och den nya staden vid flodens mynning, samt det nyanlaggda ryska Kronslott på Retusaari/Kotlin, som skulle bli så ödesdigert för svenskarna.

Denna kartan från 1704 visar den brinnande fästningen och den nya staden vid flodens mynning, samt det nyanlaggda ryska Kronslott på Retusaari/Kotlin, som skulle bli så ödesdigert för svenskarna.

Landgången i Humlebæk blev startskottet till Stora Nordiska Kriget, så Erik får rikligt med uppgifter under åren. Under de första sju åren deltar Erik i expeditioner till bl.a. Finska Viken, där han slåss med ryssarna om tillgången till Östersjön, som beherskas av svenskarna. Svenska fästningen Nyenskans provocerar ryska tsaren Peter den Store, som vill ha del i Östersjöväldet. Fästningen rymmer 600 svenska soldater, men när tsaren under våren 1703 skickar en armé på 20.000 man dit för att omintetgöra den, är svenskarna plötsligt inte så självsäkra längre. Situationen blir kritisk när ryssarna lyckas pricka fästningens krutförråd med en kanonkula. Förrårdet exploderar, och svenskarna blir tämligen modlösa. Då blir det relativt enkelt för ryssarna att erövra fästningen, som de sedan river. De återanvänder stenarna för att hemligt uppföra deras nya huvudstad St. Petersburg vid flodens mynning. 1704-1705 gör svenskarna upprepade försök att erövra nya staden genom att härja, landstiga och bombardera från fartygen. Erik deltar i dessa försök. 1704 kommenderas han sålunda på Nyenska Eskadern, som ska landsätta en armé på 1000 soldater från svenska Viborg på ön Kotlin (numera Retusaari) utanför flodmynningen.

Erik kommenderas på Nyenska Eskadern 1704 för att försvara svenska Ingermanland mot ryssarna.

Erik kommenderas på Nyenska Eskadern 1704 för att försvara svenska Ingermanland mot ryssarna.

Kronslott.

Kronslott.

Här möts de emellertid av lite av en överraskning när de anländer d. 13. juni. Det är endast möjligt att segla till St. Petersburg genom en särskilt passage nära ön, och därför har tsaren låtit bygga en stark fästning, Kronslott, på denna ö. Det ska visa sig vara omöjligt för svenskarna att passera eller stiga i land på Kotlin trotts upprepade försök. Första året är de tvungna att ge upp, men året därpå återvänder de med en eskader om 22 fartyg under ledning av Cornelius Anckarstierna. Denna gång är svenskarna säkra på att lyckas, men det blir i stället till en och en halv månads mardröm som slutar med återtåg och hundratals döda svenskar. Sverige lyckas aldrig återvinna Ingermanland. När man insett att man tillsvidare måste överge Ingermanland, nöjer man sig de följande åren med att upprätthålla en långvarig handelsblockad mot ryska fartyg på Östersjön. 1707 är Erik kapten på linjeskeppet Halland under Cornelius Anckarstiernas kommando på en av de årliga expeditionerna till Finska Viken, och det är väl sannolikt att han deltog varje år under en tid. Just det året, 18/5 1707, tar han dock avsked med flottan.

Eriks avsked från flottan 1707.

Eriks avsked från flottan 1707, som skeppskapten med överlöjtnantslön.

Han sägs ha varit svårt plågad av benskador han ådragit sig under ett sjöslag, men detta är en skröna. Hans son Gabriel skriver i sin dagbok att pappan dog efter att han legat i sängen med ett brutet ben, och detta bekräftas av domböckerna som rapporterar att han inte kan närvara på grund av ett olyckligt benbrådt. Han var sängbunden ungefär et och ett halvt år 1729-1730, då han absolut inte nyligen hade deltagit i något sjöslag. Skadorna verkar sålunda helt enkelt ha uppstått hemma på Liljeholmen.

Liljeholmen från sjösidan.

Liljeholmen från sjösidan.

Eriks hustru var adelskvinna, och Erik skulle därför också kunna tänka sig att bli adlad för att få samma status som henne. Han skickade därför en ansökning om detta 30/6 1723, där han påpekade att han allt sedan sin barndom i 32 år eller från 1675 intill 1707 varit i tjänst uti militären till sjöss så borta hos främmande makter och potentater som här hemma. Detta var dock inte tillräckligt för att bli adlad, så hans ansökan avvisades.

icon-check   25-10-2018

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *