Bäckmansläkten / Hjerpesläkten

Utskickad till Pommern i fem år

 Pehr Hjerpe & Karin Larsdotter

icon-male  Pehr Pehrsson Hjerpe (5/5 1716? – 8/1 1798)
icon-leaf  Märta Cronholms försläkt [1.2.11.3.8.3_mfmf.f]
icon-wrench  Soldat
icon-user  Karin Larsdotter (1714 – 13/3 1785) (g. 1744)
icon-play  4 barn
icon-male 1. Lars  Johansson Åberg (1717 – 27/12 1741) (g. 1739)
icon-user 2. Maria “Maja” Israelsdotter (1728 – efter 1797) (g. 1/5 1788)
icon-stop  Inga barn
icon-check  21-01-2018

Karin Larsdotter växte tydligen upp på Lilla Bäckicon-map-marker i Ekeby församling.

Hon gifter sig 1739 med soldaten Lars Johansson Åberg från Åby i Ekebyborna församling. Det blir inget långt äktenskap, för i februari 1740 insätts han i Vadstena Kompani och kommenderas året efter på en gallär till Finland för att strida i Hattarnas katastrofala Ryska Krig, då man vill återerövra Ingermanland. D. 27/12 1741 dör han i Finland. Det är inte sannolikt att han stupade i strid, för efter en förödmjukande förlust det första året ingicks ett avtal om vapenstillestånd i början av december. Det var emellertid många som dog av sjukdomar under dåtidens krig.

Karin gifter om sig 1744 med en annan soldat, Pehr Hjerpe från soldattorpet Hornbetanicon-map-marker under Bjärsjö i dåvarande Rinna församling i Östergötland.

Bjärsjö 1792. Hornbetan är soldattorpet norr om sjön. Lantmäteriet.

Torpet Hornbetan, som var soldaterna Hjerpes hem under flera generationer, har varit öde sedan 1937, och nu verkar det endast finnas en källare kvar. En film från torpinventeringen av Hornbetan 1993 finns att tillgå här icon-external-link. Senare har området överförts till Trehörna församling, och det försvårar forskningen.

I april 1747 blir Pehr antagen i Östgöta regemente till fots, där han kommer att ingå i överste löjtnanten Carl Mörners Kompani. Just då är inte Sverige inblandat i något krig. Förra krigsförklaringen mot Ryssland hade varit så pass smärtsam att man inte hade lust att inleda nya äventyr.

Jacob Albrekt von Lantingshausen avporträtterad av Carl Fredrich Brander. Källa: Wikipedia.

Man var emellertid rädda att ryssarna skulle bryta freden, och därför skickades generalmajoren Jacob Albrekt von Lantingshausen 1747 till Helsingfors för att börja uppföra det nya fästningsverket Sveaborg. Våren 1751 kommenderades Pehr och många andra dit för att hjälpa till med arbetet. De samlades först till mönstring i Norrköping, där sex handelsfartyg hade blivit anlitade att forsla soldaterna till Helsingfors. Emellertid så var vinden till all lycka ogynnsam under några dagar, vilket gjorde att von Lantingshausen själv hann komma dit och personligen bese skeppen, och han var inte alls nöjd med utrymmet ombord. Soldaterna skulle komma att trängas med allt baggage och skulle sålunda inte alls må bra på resan. Därför befallte han att de skulle stanna i Norrköping tills ytterligare ett fartyg kunde skaffas. De var nära att ge upp och skicka iväg soldaterna i de trånga skeppen när det äntligen anlände ett sjunde handelsfartyg som de hyrde för transport av baggaget en dag efter de andra. Von Lantingshausen försäkrade i ett brev kungl. majestäten att soldaterna skulle komma att trivas ombord efter att han ordnat detta.

(…) dock, i alt fall, komma de förmodeligen ändå icke något at lida under resan, emedan de nu först och främst är beqvämt och rymligen i fartygen förlagde och bärgade, och hafwa desutom om bord en proviant, den där icke allenast är tilräckelig för 6 weckor, utan fanns jämwäl hehl god och smakelig, både til dricka, brännewin, kött och bröd samt andra victualier. 

Det låter ju helt trevligt.

Pehr måste ha återvänt senast 1755, därför att i mars 1756 får paret det sista av 4 barn, varav högst två överlever.

  • 1.  icon-female  Kierstin Pehrsdotter (f. 2/3 1747) icon-times
  • 2.  icon-male  Petter “Pehr” Pehrsson (28/4 1749 – efter 1798)  icon-user  Elin Svensdotter  icon-playicon-forward Alfort i Stockholm)
  • 3.  icon-female  Ingebor Pehrsdotter (f. 27/3 1751)
  • 4.  icon-male  Johan Pehrsson (f. 7/3 1756) icon-times

Sonen Pehr blir inte soldat och får därför inte namnet Hjerpe.

Utskickad i pommerska kriget

Några fler barn blir det inte, för under hela pommerska kriget 1757-1762 utskickas Pehr med överste löjtnantens kompani till svenska Pommern. Under tiden får hans hustru och barn klara sig själva hemma i fem år.

Först anländer armén till Stralsund, där de utrustas. De lämnar en uppsättning gammalmodiga värjor med järnfästen där, när de märker att de skulle vara mera till hinder än nytta.

Under hösten 1757 lyckas de återockupera stora delar av tidigare svenska Pommern, men sedan anländer en preussisk armé som är bättre utrustad och som därför tränger tillbaka svenskarna till Stralsund och Rügen, där de inringar staden från landsidan under ett halvår, från december till juni. De kan dock inte blockera sjösidan, då preussiska flottan är oansenlig.

I februari uppges Pehr ha blivit sjuk på Rügen.

Per Hjerpe i Pommern 1758. Östgöta Regemente till fots.

Många av hans kolleger har redan i januari kommenderats till de gamla svenska hamnstäderna Anklam och Peenemünde, där man tack vare flottan fortfarande har fotfäste. Anklams färja var viktig att skydda, därför att den gjorde det möjligt att korsa floden Peene till den övergivna delen av Pommern som man ville återerövra.

Rekonstruktion Per Hierpes pommerska fälttåg 1757-1762.

I juni tvingas preussarna skicka stora delar av armén till rysska fronten, och då lyckas svenskarna efter långa sammandrabbningar bryta blockaden. Det visar sig senare att preussarna har börjat bygga en egen flotta i Stettin genom att konvertera fiskefartyg och andra båtar till krigsfartyg, och därför skickar svenskarna en flotta dit, som i september 1759 lyckas förinta denna nya flotta.

En del av svenska fotarmén tågar söderut mot Berlin, som inte skyddas av någon armé alls, och d. 28 september 1758 vinner de slaget vid Fehrbellin bara 50 km nordväst om staden. Tanken var förstås inte att Berlin skulle bli svenskt utan att skrämma motståndaren att låta Sverige återfå de gamla områdena.

På detta fälttåg är dock inte Pehr med. Hans kompani kommanderas i stället genom svenska Pommern, förmodligen via Dargelin söder om Greifswald till gränsstaden Gützkow. Sedan vandrar de längs floden Peene, som då bildar gräns mellan Sverige och Preussen till Anklam där de antagligen färjas över floden. Därefter tågar de genom det övergivna tidigare svenska Pommern och fortsätter sedan över pommerska gränsen till övriga Preussen som inte tidigare varit svenskt. I oktober 1758 slår de läger i Werbelow precis på andra sidan gränsen, där generalmajoren baron Kalling besiktigar manskapet. De har vandrat långt, och han känner sig tyvärr tvingad att skicka följande nedslående meddelande till sina överordnade:

Uppå Högwälborne Herr Öfwerståthållaren och Generalen Chefs samt Commendeurens Lantingshausens ordres, har jag undertecknad i dag besicktigat manskapets Lifmundering wid Kongel. Östgiöta Infant. Regemente, och befunnit den så försliten och obrukbar, att densamma uti innewarande årstid icke mera utan manskapets ofelbara skada och förderf, kan nyttias.

Delar av utstyrslen har de redan klagat på vid en tidigare generalmönstring utan att de blivit ersatta, t.ex. gamla nötta remmar.

Manskapet självt anser han dock vara vid gott mod, åtminstone vad gäller officerarna:

Sluteligen, och hwad angår Regementets Exercice, så är wid manskapets öfning däruti all berömwärd och fullkomlig flit bibehållen, äfwen som jag ock nu, icke mindre än förr, funnit, det proprieteten och disciplinen med all granlagenhet i bästa måtto handhafwer; Hushållningen inom Regementet, med yttersta Sorgfällighet, så i det ena som det andra, wäl och redigt skiötes, hwilket ej mindre utmärker RegementsChefens oförtrutne waksamhet och nijt, än samtel. officerarnes hurtiga drift, dess ordres at värkställa, hwarföre ock manskapet, på skedd tillfrågan, icke några klagomål haft at förebringa, utan förklarade sig ricktigt och til fullo åtnjutit, alt hwad af Kongl. Maij:t och Kronan dem bestådt varder.

D. 18 november, fyra dagar efter att dessa informationer har raporterats till de överordnade, möter de preussarna i slaget vid Güstow, en ort utanför staden Prenzlau, 80 km från Berlin. Pehr överlever lyckligtvis slaget och slipper fångenskap, men det är förstås preussarna som vinner slaget. Platsen är för övrigt än i dag militärövningsfält.

Redan i oktober hade en rad utskickade soldater från ett annat kompani blivit tillfångatagna i Boitzenburg strax sydväst om Güstow. Kanske var det tanken att de skulle rekognoscera innan armén anlände, men i så fall fick ju säkert preussarna en del användbara informationer från de tillfångatagna.

Nu närmar sig en rysk armé, och den svenska armén är så dårligt utrustad att man beslutar att det inte finns annan möjlighet än att helt enkelt återvända till Svenska Pommern. I februari är man sålunda tillbaka på Rügen, där det görs en generalmönstring i Gustow (inte att förväxla med Güstow!). En ny anmodan om duglig utstyrsel skickas iväg.

Vad som händer den sommaren är lite oklart, utom att svenska flottan krossar den nybyggda preussiska flottan i Oderlagunen i september.

I november är armén i Dargelin söder om svenska Greifswald, där det görs en ny stor generalmönstring för att undersöka hur många av soldaterna som skulle klara av att delta i nya fälttåg när det återigen blir sommar. Pehr sägs då vara på påstering, förmodligen i Gützkow i svenska Pommern, där 78 soldater hade lämnats, dels på postering, dels på arbete.

Man konstaterar återigen att mycket har blivit slitet och obrukligt, bl.a. har de snygga gula västarna som soldaterna bär visat sig vara gjorda av dåligt tyg.

Hemma igen

1767 är han hemma igen på en mönstring på Lambohovs Säteri i Linköping. Det måste ha varit mycket märkligt för familjen att få tillbaka honom efter så lång tid. Han uppges vid denna tid vara 5 fot 7 tummar lång (ca. 166 cm). Han är 43 år gammal och har tjänat i armén i 19 år. Han fortsätter dock i tjänsten under ytterligare 13 år. 1777 mönstras kompaniet av Hertig Karl, den blivande svenska kungen Karl XIII. 1780 avskedas Pehr som 56-åring med orden fådt bråk på arbete i Landskrona, afskedas med underhåll. Exakt hur detta ska tolkas är lite oklart, men hursomhelst så återvänder han till sin hustru i Trehörna.

De är då tvungna att lämna soldattorpet Hornbetan, och flyttar i stället till torpet Uddenicon-map-marker vid Vagnsjöns sydspets. Torpet blev öde 1908 och finns knappast kvar i dag.

Fem år senare dör Karin efter långvarig sjukdom av giktplågor samt håll och styng i bröstet.

1788 gifter Pehr om sig med enkan Maria “Maja” Israelsdotter, som har bott i torpet sedan 1779, antagligen med sin dåvarande man.

Dopnotiser

Kierstins dop 1747. Vittnen: Pehr Swensson i Bjärsjö, Swen Månss. i Sqwalebäcken, dr. Måns Pehrss. i Gjötterÿ; hust. Anna … i Bjärsjö, hust. Anna Jonsdr i Gjötterÿ, Pig. Maria Hansdr ibid. Rinna församling.

Pehrs dop 1749. Vittnen: Nils Larss. i Gjötterÿ, Hans Jönss. ibid., dr. Jon Nilss. ibid.; hust. Anna Hemmingsdr i Skrångstorp, hust. Beata Hemmingsdr ibid., Pig. Maria Hansdr i Gjötterÿ. Rinna församling.

Ingebors dop 1751. Vittnen: Pehr Larss. i Lilla Bäck, Nils Nilss. i Bjärsjö, Sven Svenss. i Skvalebäk.; hust. Sara Nilsdr i Bjärsjö, hust. Anna Olufsdr i Kiättestorp, Pig. Margita Carlsdr i Lilla Bäck. Rinna församling.

Pehr Larsson är antagligen Karins bror.

Johans dop 1756. Vittnen: Eric Ericss. i Bjärsjö, Pehr Svenss. ibid., dr. Eric Ericss. ibid.; hust. Sara Nilsdr i Bjärsjö, hust. Segrij Nilsdr på ägorna, Pig. Maria Ericsdr i Bjärsjö. Rinna församling.

Forskningsdata

Av någon anledning uppges Pehr i Udden vara född 5/5 1716 i Marbäck, men detta verkar inte stämma, och det är knappast någon större tvekan om att det är rätt Per Hjerpe, då hustrun Karin Larsdotter dör i Udden. Vid sin död uppges han vara född på “Armstorp” i Marbäck 1712. Detta stämmer inte heller. Enligt arméns alla dokument borde han vara född 1724. Det är således oklart när och var han föddes, och därför också vem hans föräldrar var. Det fanns en annan soldat Per Hjerpe (1697-1742) i Hornbetan innan honom, och det skulle kunna vara hans pappa, men då Hjerpe är ett soldatnamn, som lika gärna kunde följa med soldattorpet utan att det fanns något släktband, är detta mycket osäkert. Om så var fallet, skulle han vara den Per som föddes i Hornbetan 28/2 1728, men det är knappast fallet, för då skulle han gift sig med en 30-årig hustru när han själv var 16.

  •  icon-male  namn (andras stavsätt): Pehr Pehrss. (1747); Sold. Pehr Jerpe (1749-1751); Per Persson/Perss. Hierpe (1750-1758); Per Persson Gierphe (1751); Sold. Pehr Hjerpe (1756); Pehr Persson Hjerpe (1757); Per Hierpe (1759); Pehr Hierpe (1761); Petter Hierpe (1767-1773); Petter Jerpe (1777-1780);Soldaten och Enkmannen Pehr Hjerpe (1788); Afsk. Sold. Pehr Hjerpe (1798); Förra soldaten Petter Hjerpe (1798)
  •  icon-female  namn (andras stavsätt): Karin Larsdr (1747-1749)
  •  icon-male  namn (andras stavsätt): Lars Johansson Åberg (1740); Lars Åberg (1741); Lars Jonsson Åberg (1742); Soldaten Lars Åberg (1785)
  •  icon-female  namn (andras stavsätt): Enkan Maja Isacsdotter (1788); Maja Isrelsdr (1789-1797); Maria Israëlsd. (1798)
  •  icon-male  f. Marbäck 1721: v35409.b111.s211
  •  icon-male  d. Trehörna 1798: v36381.b118.s227 (ålderdom)
  •  icon-male  husf. 1789-1798 Trehörna: v22439.b84.s157(1789-1797); v22439.b98.s185(1798)
  •  icon-female  Maria Israelsdotter husf. 1789-1798
  •  icon-male  mant. 1727-1730 Bjärsjö: v365379.b3090(1727); v365379.b5630(1728); v365379.b6690(1728); v365379.b8850(1730)
  •  icon-female  mant. 1727-1728
  •  icon-male  milit. v65382.b113.s211(1750); v65383.b31(1751); generalmajorens brev 1751: v65383.b114; v65383.b209.s171(1757); v65384.b40(1758); v65384.b200.s83(1759); mönstringsberättelse 1759: v65384.b308.s297; v65385.b204(1761); v65386.b66(1767); v65388.b66(1777-1780)
  •  icon-male  Lars Åberg milit. v65379.b345.s677(1740); v65380.b54(1741); v65380.b394.s405(1742)
  •  icon-user  barn f. Rinna: v39914.b67.s123(1747); v39914.b72.s133(1749); v39914.b76.s141(1751); v39914.b88.s165(1756)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *